BERIKTIGA berik4tiga, i Sveal. äfv. 0302, v. -ade. vbalsbst. -ANDE (se d. o.); -ARE (föga br.).
— jfr OBERIKTIGAD.
1) [jfr motsv. anv. i d. o. t.] (i sht i skriftspr.) göra riktig(are), rätta, korrigera; i sht med afs. på oriktiga (muntliga l. skriftliga) uppgifter l. uttalanden l. uttryck o. d. Leopold 6: 179 (1786). (Kant har) berigtigat och bestämt Philosophiens uttryck. A. G. Silfverstolpe i LBÄ 1: 41 (1797). Westee (1842). Man kan beriktiga instrumentets ställning i den händelsen, att undersökningen utvisat någon felaktighet derutinnan. Lindhagen Astr. 158 (1858). Den Heliga Skrift, i Berigtigad öfversättning. Melin (1859; boktitel). Beriktiga gängse uppgifter. E. C. Tegnér hos Trolle-Wachtmeister 2: 202 (1889). (Sievers') teorier blifva af Wisén .. i enskilda punkter beriktigade. Söderwall i 3 SAH 7: 40 (1892).
2) [jfr motsv. anv. i t.] (†) sätta i stånd, iordningställa. Fönstret utan hake; men i stället berigtigadt med en segelgarnsstump. C. F. Dahlgren S. arb. 4: 69 (1830).
3) [jfr motsv. anv. i t.] (tillfällig germanism) ordna l. klarera (ett pekuniärt mellanhafvande), betala (en skuld o. d.). Studenten måste .. beriktiga en sådan fordran före nästföljande termin. Snellman Tyskl. 392 (1842).
