publicerad: 1904
BERIKTIGA berik4tiga, i Sveal. äfv. 0302, v. -ade. vbalsbst. -ANDE (se d. o.); -ARE (föga br.).
Etymologi
[liksom d. berigtige efter t. berichtigen, hvilket enl. Grimm bildats på 1700-talet sannol. efter fr. rectifier (se REKTIFICERA) o. corriger (se KORRIGERA); se BE- II 1 c α o. RIKTIG]
— jfr OBERIKTIGAD.
1) [jfr motsv. anv. i d. o. t.] (i sht i skriftspr.) göra riktig(are), rätta, korrigera; i sht med afs. på oriktiga (muntliga l. skriftliga) uppgifter l. uttalanden l. uttryck o. d. Leopold 6: 179 (1786). (Kant har) berigtigat och bestämt Philosophiens uttryck. A. G. Silfverstolpe i LBÄ 1: 41 (1797). Westee (1842). Man kan beriktiga instrumentets ställning i den händelsen, att undersökningen utvisat någon felaktighet derutinnan. Lindhagen Astr. 158 (1858). Den Heliga Skrift, i Berigtigad öfversättning. Melin (1859; boktitel). Beriktiga gängse uppgifter. E. C. Tegnér hos Trolle-Wachtmeister 2: 202 (1889). (Sievers') teorier blifva af Wisén .. i enskilda punkter beriktigade. Söderwall i 3 SAH 7: 40 (1892).
2) [jfr motsv. anv. i t.] (†) sätta i stånd, iordningställa. Fönstret utan hake; men i stället berigtigadt med en segelgarnsstump. C. F. Dahlgren S. arb. 4: 69 (1830).
3) [jfr motsv. anv. i t.] (tillfällig germanism) ordna l. klarera (ett pekuniärt mellanhafvande), betala (en skuld o. d.). Studenten måste .. beriktiga en sådan fordran före nästföljande termin. Snellman Tyskl. 392 (1842).
Spoiler title
Spoiler content