SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1905  
BESNABLAD, p. adj.
Etymologi
[efter t. geschnabelt, lat. rostratus; se BE- o. SNABLAD]
(†) naturv. försedd med snabel. Marklin 329, 425 (1818; t. originalet: geschnabelt).
Spoiler title
Spoiler content