BESTYRSAM besty4rsam, i Sveal. äfv. 032, adj. -samme, -samma; -sammare. adv. -T.
(föga br. utom i Finl.) beställsam, beskäftig. Herr Flygerman .. glömde, för nöjet att få syssla och ställa till, sin harm öfver den gamla fruns språksamhet, tog henne bestyrsamt vid handen och ledde henne så nära randen af bron som hon kunde förmås att gå. Runeberg 4: 262 (1836). Bestyrsamma, bråkiga varelser. Hwasser V. skr. 1: 6 (1852). Ahlman (1872). De bestyrsamma husfruarne. Tekn. tidskr. 1875, s. 25. Praktisk och bestyrsam var hon dessutom. Tavaststjerna Barnd. 165 (1886). Fru Almroth kom bestyrsamt in till sin man med posten. Dens. Marin 157 (1890). Hur bestyrsam var han ej mot de äldre flickorna; fastän de icke läste för honom! Lagus Fr. pojkåren 116 (1904).
