BEVÅRDA, v. -ade. vbalsbst. -ANDE.
(†)
1) sköta, vårda; vårda sig (om), draga försorg (om). När Ryssarna ähro i Feltt eller på Reesor bewårda dhe lijtett om sin hällssa. O. Graan (1672) i Landsm. XVII. 2: 17. Altså hafwer iag .. ey undgå kunnat förber(ör)de gårds skiötzel och bewårdande mig, såsom interims wis, att åtaga. Växiö domk. akt. 1709, nr 225. (Assessor Soem) lät .. igenom Inspectorens vid Medevi Brun .. försorg och bevårdande uphämta uthur Vättern några ankare vatn. Tiselius Vätter 2: 58 (”66”) (1730). — särsk.
a) refl. Riddareståndet hafwer bewårdat sig dherom .. at förwahra Richsens och Stendernes rättigheet. RARP 8: 98 (1660). Måste man .. om Ryttare Tårpets bygnad och bruk sig bevårda. Salander Gårdsf. 214 (1727).
b) i uttr. låta sig bevårda l. låta bevårda sig. Bidia .. thet Gudh ville faderligha låta bevårda sigh om thet .. faderlösa .. barnet. Wallius Tv. likpr. 156 (1628). Det Kongl. M:tt .. tecktes låta sig bewårda, att det ogräs som .. af fremmande Religions-persohner .. synes sig wilja inrijta, må hindrat och vthrotat warda. Stiernman Riksd. 1876 (1682).
2) följa, iakttaga, rätta sig efter. Iagh (dvs. riddarhusfiskalen) lofwar och tillseijer mig wela och skola .. bewårda och fullgiöra alle dhe Clausuler, som uthi min undfångne Instruction äre författade. RARP V. 2: 351 (1653).
