BEHVILA, v.
Etymologi
[af BE- o. HVILA, v., efter mönster af t. beruhen l. BERO (jfr särsk. låta bero med); jfr lat. acquiescere]
(†) med prep. med: vara nöjd med, låta bero vid, finna sig i; hvila vid. Altså måste man medh Gudz nådige .. Wilje häruthinnan behwijla. Westhius Likpred. öfv. Posse A 2 b (1643).
