publicerad: 1909
BIHÄNGD, p. adj.
(†) naturv. försedd med bihang (se d. o. 1 a), bihangbärande. Aktern (hos insekterna kan vara försedd) .. Med bihang, bihängd, appendiculatus, med några på sidan mot hvarandra vända småblad. Marklin Illiger 276 (1818). Bihängde tänder, dentes appendiculati. Därs. 344 (t. mit Anhängseln versehene Zähnchen).
Spoiler title
Spoiler content