SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1909  
BIHANG bi3~haŋ2 (bi`hang Weste), n.; best. -et; pl. = ((†) -er Lagerström Bunyan 2: 175 (1727)).
Etymologi
[jfr mnt. bihank, holl. bijhang o. ä. t. beihang af bi(j)-, bei- (se BI-, prefix1 1 a) o. hang, vbalsbst. till hangen, hängen (se HÄNGA), samt t. (äfv. i sv. inlånade) anhang; jfr äfv. lat. appendix]
appendix, supplement, tillägg; med prep. till, äfv. åt, förr äfv. af l. (i bet. 2 a) under, l. ngn gg med adj.-bestämning betecknande det till hvilket supplementet l. tillägget fogas l. hör.
1) [jfr motsv. anv. i holl.] i fråga om ett (verkligt) yttre vidhängande (o. med mindre vikt fäst vid det förhållandet att det vidhängande i ett l. annat afs. är af mindre betydenhet l. underordnadt i förh. till det till hvilket det är fogadt); jfr BIHÄNGE. (Om baksidan på en växel ej räcker till för alla endosseringar,) fastklistras vid vexeln ett lika stort papper, som sjelfva vexeln .. på hvilket papper indossementerna fortsättas. Detta bihang kallas Allonge. Smedman Kont. 5: 60 (1893). — särsk.
a) zool. utstående l. utskjutande mindre parti på djurs kropp l. kroppsdel l. organ; jfr BIHÄNGSLE. Mellan bemälte hakar (på binas bakben) finnes .. et litet bijhang, som efter bredden lägger sig dubbel tilsamman. Triewald Bij 6 (1728). (Insekternas) Bihang, ell. vidhängen, additamenta s. appendices, äro: .. Tentakler .. Balanserstänger .. Kammar .. Horn (osv.). Marklin Illiger 300 (”310”) (1818). Med det lilla fingerlika bihanget vid snabelns spets kan elefanten upptaga ett blad från marken. Läseb. f. folksk. 785 (1868, 1892). Kroppen (på leddjuren) är afdelad i leder, hvilka i regeln äro försedda med ett par ledade bihang. M. Floderus i Läsn. f. sv. folket 1908, s. 56. jfr ANAL-, FOSTER-, HJÄRN-, PYLORUS-BIHANG. — särsk. [efter lat. appendix vermiformis] i uttr. (det) masklika bihanget, om blindtarmens bihang; jfr APPENDIX c. Vid början af blindtarmens lyckta ända är et litet, smalt, och nederst tilslutit bihang, hvilket .. af sit utseende kallas masklika bihanget. Sönnerberg Loder 447 (1799). Klercker Män.-kroppen 118 (1902). jfr MASK-BIHANG.
b) bot. utstående l. utskjutande mindre parti på växt l. växtdel; jfr BIHÄNGE slutet. Wahlbom Linné Spons. plant. 9 (1750). Bihang .. die Stütze bei den Blumen. Möller (1790). Stjelken (hos Baccar är) kantig, alns hög, något skråflig, med vidväxta Bihang. Retzius Fl. Virg. 24 (1809). Foderbladen .. hos det fribladiga blomfodret kunna vara .. egendomligt utväxta, och kallas med hänseende härtill (bl. a.): .. Försedda med bihang (.. appendiculata), när de nedom sin fästepunkt hafva utstående flikar. Arrhenius Bot. 99 (1845, 1859). Barrträds frön äga vinglika bihang, hvilka ytterligare underlättat deras spridning inom vidsträckta områden. C. A. Hollgren i Skogsv.-fören. tidskr. 1904, s. 264. — (†) om blom- o. bladskaft. Fulcrum, Bihanget, består af delar, som hjelpa at örten bättre bibehålles: äro (bl. a.): .. Bladskaft .. Blomskaft. Hoffberg Växtr. 75 (1768, 1792). Bladskaft (petiolus) bihang, som fäster eller uppehåller et blad. Euphrasén Linnees bot. ord 29 (1792). — jfr BLOM-BIHANG.
c) (mindre br.) om (relativt) för sig liggande land l. område o. d. som hör till ett större; annex; jfr 2 a. Tages Reid i detta ord (dvs. ReidGotaland) i samma mening som i Redkyrka, betyder det et bihang af Gjöthaland. Lagerbring 1 Hist. 1: 323 (1769). Såsom delar af Skåne eller bihang därtill ansågos Bleking och Halland. Schlyter Jur. afh. 2: 62 (1835, 1879). Boboli-trädgården, som är ett .. bihang till (Pitti-)palatset. Lundin Bortom Alp. 51 (1883).
d) (knappast br.) mus. bihangspedal. Det nu varande nya Manual-Orgelvärck, af 10 Stämmor och Bihang .. är upsatt på den nya Orgel-läctaren. Gjöding Kongsh. 101 (1754).
e) [jfr motsv. anv. i holl.] till skriftlig framställning l. (i sht tryckt) skrift fogad(t) o. denna i viss riktning kompletterande, relativt själfständigt stycke text l. särskild (relativt mindre) skrift; appendix (se d. o. b), supplement, bilaga; jfr ANHANG 1 b. (Jag) ärnar .. giöra et Bihang eller tilökning (till den nämnda boken). Dalin Arg. 2: 312 (1734, 1754). Bihang Af En Väns Svar Utur Stockholm, Til Sin Gode Vän Uti Giötheborg. Arckenholtz (1735; broschyrtitel). Bihanget til Uplands-Lagen .. handlar om Envige. Lagerbring 1 Hist. 1: 390 (1769). Bihang till svensk författningssamling för 1876. (titel). (Till generalpoststyrelsens cirkulär) höra 4 periodiska bihang, A. Taxor m. m. (osv.). Döss o. Lannge 110 (1908). jfr: Som et bihang bör jag här nämna Plutarchus, en Namnkunnig Græk, som under Kejser Trajani tid var i högt anseende. Tessin Bref 2: 40 (1754). — särsk.
α) (mindre br.) om tillägg till handling, skriftlig öfverenskommelse o. d.: tilläggsbestämmelse(r), klausul, kodicill; jfr ANHANG 1 a. Hr Landtmarskalken berättade, att Bihanget, som sidst fölgde vid Cammar-Collegii Instruction, vore ändrat efter de påminnelser som derom inkommit. 2 RARP 2: 302 (1723). Bihanget (till 1757 års traktat) förbinder Sveriges rike at hålla på Tyska bottn en armé af 30,000 man. Höpken 2: 549 (1759). Bihang .. till ett testamente. Auerbach o. Blomqvist (1907).
β) (numera mindre br.) om bilaga till tidning: bilaga (se d. o. 2). Tidningarna eller deras bihang. Ad. prot. 1800, s. 329. Bihang till Riksdags-Tidningarna vid Urtima Riksdagen i Stockholm 1815. (titel). Annonsblad för Stockholm. Bihang till Aftonbladets Stockholms upplaga. (1878; titel). (Afgiftsfri befordran) tillkommer .. tidning åtföljande, af dess redaktion utgifna bihang därtill. Geijer Postförf. 324 (1890). Auerbach o. Blomqvist (1907).
f) (†) språkv. om ljud l. stafvelse som fogas till ett ord, affix (se d. o. a); jfr ANHANG 1 c. (Bestämda artikeln) exprimeres i svänska språket med bihang i ändan af (ett ord). Felde Ty. spr. 8 (1734). Sådana biljud (till de enstafviga rotljuden) äro de flesta nuvarande bihang (præpositiones inseparabiles), hvilka fordom varit särskilta talljud, men nu nyttjas endast som biljud, som skap, sär, van, men. Collnér Försök 31 (1812). — jfr STAFVELSE-BIHANG.
2) [jfr BI-, prefix1 2] mer l. mindre bildl.: ngt med ngt annat sammanhörande af bl. mindre betydenhet l. underordnadt l. oväsentligt i förh. till detta; appendix. HSH 7: 200 (c. 1750). Det .. finnes ännu .. tider och ställen, der man .. tyckes anse kyrkan såsom ett bihang till staten. Tegnér 4: 213 (1827). Riksråden och andra bland de förnämsta män i staten försmådde icke häradshöfdingebeställningar, ännu mindre lagmanskap, såsom indrägtiga bihang till sina höga embeten. Järta V. skr. 1: 277 (1832). Rättsläran (var) hos Kant blott .. ett bihang till sedeläran. Claëson 1: 85 (1857). Ett litet bihang till dessa tullsatser (å trävaror), tullen å ekbark. Forssell Stud. 2: 285 (1879, 1888). jfr: Men qvinnans öde det är gifvet / till mannens bihang genom lifvet. Tegnér 1: 166 (1822). — särsk.
a) om land l. ort som i ngt afs. (politiskt, kulturellt l. materiellt osv.) är afhängig(t) l. beroende af annat land l. annan ort; jfr 1 c. (Planeten) Mars skulle bli et vänligt bihang af den mäktige Saturnus. Dalin Arg. 1: 275 (1733, 1754); jfr b. Margareta ansåg .. (Sverge) allenast som et indräktigt Bihang til Dannemark. Dens. Hist. 2: 595 (1750). Ryssarne (fattade) den misstanken, att Gustaf Adolf ärnade göra Rysland till ett Bihang under Sverige. Hallenberg Hist. 2: 557 (1790). För femtio år tillbaka var denna provins (dvs. Värmland) nästan blott ett bihang till Sveriges andra stora stapelstad. Agardh Bl. skr. 2: 145 (1853). (Malma exercisfält) är en särskild sak, en sak för sig, som ej alls är något bihang till köpingen (dvs. Malmköping). N. P. Ödman i VL 1899, nr 253, s. 3.
b) om person utan själfständighet som i sitt görande l. låtande blindt följer en annan. Han är blott ett bihang. Meurman (1846). Antonius .. var .. äfven i krigsrådet blott ett bihang till Kleopatra. Cavallin (o. Lysander) Sm. skr. 80 (1885).
3) [jfr motsv. anv. i mnt.] (knappast br.) följe, svit.
a) bildl.; jfr ANHANG 4 b. Partiväsendet .. med hela sitt bihang af ömsesidiga förnärmelser, öfverskattningar eller underkännanden af förtjenster. Hjärne Dag. f. drabbn. I (1882).
b) (†) närmande sig bet.: anhängare; jfr ANHANG 6 a. Så mycket jag märckt, hafver han med sina bihanger haft en ganska slätt ändalyckt. Lagerström Bunyan 2: 175 (1727).
Ssgr: A: (1 b) BIHANG-BÄRANDE30~200, p. adj. (mindre br.) Bladskaftet .. är .. (ngn gång) bihangbärande (appendiculatus), med bladformiga utvexter på sidorna. Hartman Botanol. 4 (1843).
-VIS, se B.
B: (jfr 1 d) BIHANGS-PEDAL30~02. på orgel: med manual kopplad pedal utan själfständiga register. De flesta bykyrko-orglar .. (äro) endast .. försedda med bihangspedal, med ett fåtal tangenter. Nilson Stud. f. pedalspeln. 6 (1884).
(2) -TILLVARO~020. (tillfällig ssg) E. H. Tegnér i 3 SAH 6: 285 (1891).
-VIS~2, adv. (bihang- Biberg)
1) till 1, särsk. till 1 e: ss. bihang l. i l. under form af bihang. Jag (vill) slutligen, ur ett .. af Wieselgren uppdagadt Tal af Hallman, bihangsvis anföra ett stycke. Atterbom Siare VI. 1: 231 (1852). Det erfordras .. en kort .. svensk formlära, .. bihangsvis försedd med en öfversigt af de vigtigaste fornnordiska språkformerna. Claëson 1: 335 (1859).
2) till 2: i andra rummet. Biberg 1: 249 (c. 1820). Noreen Vårt spr. 5: 390 (1909).
Spoiler title
Spoiler content