1) (fordom) till BISÄTTA 1:sängledning; jfr BISITTNING 1. Denna underliga, urgamla ceremoni, der brudparet i en rikt prydd stor säng, antingen i liggande ställning (deraf ordet biläger) eller sittande på sängkanten (deraf bisittning och bisättning) mottog bröllopsgästernas lyckönskningar. E. Jacobsson i Meddel. fr. sv. slöjdfören. 1894, s. 78.
2) till BISÄTTA 4. Schultze Ordb. 3941(c. 1755). Dalin(1850). — särsk. konkretare, om själfva akten då lik bisättes. At man icke, .. gör twenne åthskillige Acter och Processer, aff neder- eller Bysättningar och Jordefärder. Stadga ang. borg. trolofn. 5 okt. 1664, § 26. (K. XI:s) Castrum Doloris var ei aldeles färdigt nedre i Kyrckan, der en Solenne Bisättning skulle ske d. 13. Maji. Nordberg K. XII 1: 34(1740). Så väl vid bisättningen som vid begrafningen (näml. G. III:s) var akademien närvarande. Ljunggren SAHist. 1: 160(1886). PT 1910, nr 142 A, s. 3.
Ssgr (till 2): BISÄTTNINGS-CEREMONIELL310~10102. L. v. Hauswolff (1810) i För hundra år sen 1: 229. —
-HUS~2. (föga br.) grafkapell. Kindblad(1867). På kyrkogården finnes ett mindre (grafkor) för ätten Bonde till Björnö, numera begagnadt till bisättningshus. Höjer Sv. 1: 72(1873). —
