BISMAKIG bi3~sma2kig, adj.
(enst.) som har en viss (obehaglig) bismak i bildl. bem. (se BISMAK 2). Hon må gerna sjunga i moll, det misshagar mig ej — .. men man skulle icke förställa sina drag, se ryslig och förstörd ut ... Det är någonting bismakigt .. i de der, som jag icke tål. Almqvist A. May 66 (1838).
