BISYSSLA bi3~sys2la (bi`syssla Weste), r. l. f.; best. -an; pl. -or.
1) jämförelsevis mindre viktigt göromål som utföres vid sidan af mera viktiga; mera tillfälligt göromål som utföres vid sidan af de vanliga, extra göromål; bigöromål. Språk äro goda och nödiga, men deras lärande bör vara en bisyssla. Dalin Arg. 2: 38 (1734, 1754). Det arbetet Hr Professorn nu har för sig, tyckes fodra all Hr Professorns tid och icke tillåta bisyslor (ss. brefskrifning). Höpken 1: 452 (1771). Ibl(and) underl(iga) bisyslor som jag denna tiden haft, är at upsätta et förordnande om et rätt hederl(igt) stipendium til Academien. Porthan Bref t. Calonius 1: 117 (1794). Almqvist (1844). Larsen (1884).
2) jämförelsevis mindre viktig syssla l. tjänst som skötes vid sidan af den egentliga l. hufvudsakliga. Kongl. Maj:t behagade .. i Nåder befria och dispensera mig, så väl ifrån Consistorial-syslorna, som alla andra Commissioner och bi-syslor, hvilka voro mig tilförne anbefalda. Nordberg K. XII 1: IV (1740); jfr 1. (Läraren) har icke rättighet att åtaga sig några bisysslor, som menligt inverka på hans verksamhet i hans hufvudyrke. Dahm Skolm. 215 (1846). Att folkskoleinspektörsuppdraget icke göres till en bisyssla vid sidan om annan tjenstebefattning. VL 1894, nr 85, s. 4.
