BLACKHET blak3~he2t, äfv. 4~1, r. l. f.; best. -en.
egenskap(en) l. förhållande(t) att vara black. — särsk.
a) till BLACK, adj. 2 a. Då aqua aerata blacknar af inlagd ståltråd, så är det ej möjligt, at kalken .. kan vara orsaken til blackheten. Scheele Bref 391 (1780).
c) till BLACK, adj. 2 c. Ännu ett drag har denna årgång (af Helsingfors morgonblad), som frapperar, icke blott vid tanken på föregångarenas oändliga blackhet: den rent personliga karaktären. Söderhjelm Runeberg 1: 245 (1904).
