BYSANTINISM -tinis4m, äfv. 01—, r.; best. -en.
urspr.: bysantinsk kultur l. konst; hvad som öfverensstämmer med förhållandena i det bysantinska väldet, i sht med tanke på starkt utveckladt, ceremoniellt o. af servilitet prägladt hoflif o. kyrkans långt drifna beroende af staten. Upmark Lübke 348 (1872). (M.) tillägger, att man i Tyskland ännu icke kommit därhän i byzantinism, att frimodighet såsom sådan skulle kunna kränka majestätet. GHT 1897, nr 260, s. 2. —
