CHAMBRIÄR ʃaŋ1briä4r l. -æ4r, stundom ʃam1-, r. (f. G. Dalin(1871)); best. -en, äfv. -n; pl. -er.
Ordformer
(vanl. skrifvet chambrière)
Etymologi
[jfr t. chambrière, af fr. chambrière, eg. kammarjungfru, ”hjälperska”, sedan namn på åtskilliga redskap som äro afsedda att vara till hjälp i ett l. annat afseende, bl. a. benämning på stallmästarpiska (jfr HJÄLPanvändt om piskrapp, sporrhugg o. d.)]
(i sht ridk.) piska med kort skaft o. lång snärt som användes vid dressyr o. ridöfningar; stallmästarpiska. La Guerinière Ridk. 172(1828). Arsenius Seidler 309(1861). Arbetet 1904, nr 59, s. 3.— bildl. Offenbach, .. den geniale juden, som hämnar .. sitt folks lidanden med .. sin satirs ständigt hvinande chambrière. Sprengel De nya poeterna 45 (1902).
