CHAMAD ʃama4d (schamád Dalin), r. (m. Sahlstedt, Dalin(1850)); best. -en; pl. -er
Ordformer
(ofta, i sht förr, skrifvet chamade)
Etymologi
[jfr t. schamade, eng. chamade, af fr. chamade, af port. chamada, vbalsbst. till chamar, ropa, (till)kalla, af lat. clamare, ropa (jfr DEKLAMERA,KLAMAMUS)]
(fordom) mil. benämning på signal med trumma l. trumpet som en befälhafvare lät gifva för att från det fientliga lägret tillkalla underhandlare; särsk. om dylik signal gifven från en belägrad fästning, då dess försvarare såg sig tvungen att dagtinga; parlamenteringssignal, kapitulationssignal; i sht i uttr. slå chamad [jfr t. schamade schlagen, fr. battre la chamade]. Chamade, slå chamade; tekn när man wil tala med the belägrande eller the belägrade. Swedberg Schibb. 255(1716). Man slog chamade, accordet (dvs. öfverenskommelsen om fästningens uppgifvande) träffades. Nordberg 1: 313(1740). Richardson Krigsvet. 3: 191(1749). Carlén Skugg. 1: 168(1865). Wimarson Sv:s krig i Tyskl. 1675—1679 2: 281 (1903). — i bild. (Vet) at jag stälte mig straxt kiär, attaquerade hennes hierta en forme (dvs. efter alla konstens regler) och hotade det samma med storm, at då straxt chamade slogs, at vi nu hålla på att capitulera. C. Gyllenborg Sprätth. 5(1737).
