CICERONSKAP si1serω3n~ska2p l. sis1-, stundom -rå3n-, äfv. 104~1, n.; best. -et.
sysselsättning l. befattning som ciceron; förhållande(t) l. egenskap(en) att vara ciceron. Mötets ordförande uttalade deltagarnes tack till d:r L. för dennes instruktiva ciceronskap. SD(L) 1895, nr 207, s. 4.
