CICISBÉ si1sisbe4 l. sis1-, stundom (jfr uttalet af sidoformen) ɟi1ɟ- l. ɟiɟ1-, m.; best. -en l. -n; pl. -er; l. CICISBEO vanl. (närmande sig det it. uttalet) ɟi1ɟisbe4o l. ɟiɟ1-, äfv. si1s- l. sis1-, äfv. -å l. -ω (tjitjissbéå Dalin), m.; best. -n; pl. -beer. Anm. Stundom förekommer den it. pluralformen cicisbei (Ekbohrn Främ. ord(1878)).
[jfr t. cicisbeo, eng. cicisbeo, cicisbee m. fl. former (se Murray), fr. sigisbée, af it. cicisbeo, af oviss härledning (jfr Murray)]
(eg. i fråga om ä. it. förh.) förtrogen vän o. daglig sällskapare åt gift dam; äfv. i nedsättande bet.: gift kvinnas gynnade älskare; jfr AMANG.Följd af sin Cisisbé på aftonpromenaden, / Gick mången Dam Lidonas hus förbi. Franzén Skald. 2: 221(1798, 1828). Märkvärdigt nog lyckades fru Olin ej den gången att inverka på sin cicisbeo (Stenborg). Flodmark Olin o. Stenborg 105(1903). jfr: Nästan hvarje gift fruntimmer (i Italien) har sin så kallade Cicisbeo, eller Cavaliere Servente. Beskow Vandr. 2: 77(1820, 1834).
