publicerad: 1905
Ordformer
Etymologi
[jfr t. cyklon, fr. cyclone, af eng. cyclone, bildadt år 1848 af den engelske meteorologen H. Piddington ss. gemensam beteckning för alla slag af hvirfvelstormar, ytterst af gr. κύκλος, krets, kretslopp (se CYKEL, sbst.1). Se för öfr. Murray. — jfr ANTICYKLON]
1) [jfr motsv. anv. i t., eng. o. fr.] i fråga om vissa luftrörelser o. därmed sammanhängande företeelser.
a) (mellan tropikerna förekommande) våldsam storm vid hvilken vinden rör sig omkring o. in emot ett af vindstilla utmärkt centrum (jfr b), under det hela systemet förflyttar sig (i rak linje) framåt med stor hastighet; jfr HURRIKAN (ORKAN), TORNADO, TYFON; stundom oeg. dels om skydrag l. hvirfvelvind i allm., dels om häftig (o. förödande) storm l. vindstöt. Skogman Eug. 2: 33 (1855). Då de olika lufts(t)römmarna möta hvarandra, bilda sig små cykloner eller hvirfvelvindar, hvilka drifva framåt med den för tillfället herrskande vinden. Hildebrandsson Buchan 177 (1874). De tropiska orkanerna eller cyklonerna. Dens. i UVTF 28: 5 (1881). En förfärlig cyklon .. rasade (i trakten af Karlskrona) om sommaren 1797. Wisén i 3 SAH 4: 119 (1889). Det dånade, som hade en cyklon dragit öfver vattnet, när alla dessa gäss .. lyfte sig upp. Kolthoff Djurens lif 514 (1901).
b) meteor. meteorologiskt tillstånd som utmärker sig gm lågt lufttryck hvilket växer från ett centrum utåt samt gm mot detta centripetalt riktade vindar som röra sig spiralformigt omkring o. in emot centrum, motsols på det norra o. medsols på det södra halfklotet; barometerminimum; äfv. om den centripetalt roterande luftmassan omkring ett barometerminimum (jfr a); motsatt ANTICKLON. NF (1879). I cyklonerna och på gränsen mellan cykloner och anticykloner vankas ofta stormgradienter. Kruhs Jordkl. 1: 528 (1881). De tempererade jordbältenas cykloner hafva .. oftast temligen stort omfång och jemförelsevis svag vindkraft. Därs. Låga lufttryck, i hvilka linierna bilda mer eller mindre fullkomliga cirklar, kallas barometerminima, äfven oväderscentra, stormhvirflar, depressioner, cykloner. Sv. alm. 1886, s. 43. Ett .. ställe med lågt lufttryck i midten och allt högre, ju längre därifrån man kommer, kallas cyklon. 2 Uppf. b. 2: 344 (1901).
2) [eg. bildl. anv. af 1] tekn. för uppsugning o. bortförande af damm, hyfvelspån o. d. afsedd apparat, hvars hufvudsakliga del utgöres af en fläkt gm hvilken luften sättes i hastigt roterande rörelse. GHT 1897, nr 88 A, s. 3. Tekn. tidskr. 1899, A. A. s. 148.
Ssgr (till 1): (1 a) CYKLON-ARTAD03~20. (En) cyklonartad stormby. SD 1895, nr 282, s. 4. En cyklonartad orkan. AB (halfveckouppl.) 1904, nr 59 A, s. 2. —
(1 a, b) -CENTRUM~20. —
-OMRÅDE~020. särsk. till 1 b. GHT 1898, nr 79 B, s. 1. Sänkningarna (af lufttrycket) i Mars och December bero af inflytande från det atlantiska cyklonområdet. H. E. Hamberg i Sv:s rike 1: 303 (1899). —
(1 a) -UNGE~20. (hvard.) liten cyklon. En cyklonunge drog i fredags eftermiddag öfver Holma gård (Brastad), sopande med sig allt löst som fans i dess väg. GHT 1896, nr 110 A, s. 3. —
(1 a) -VÅG~2. (jättelik) hafsvåg förorsakad af en cyklon. Vid mynningen af Ganges dränktes .., natten mellan den 11 och 12 oktober 1737, icke mindre än 300,000 menniskor af en cyklonvåg. Nathorst Jord. hist. 262 (1890).
Spoiler title
Spoiler content