DANDY dan4di, äfv. dan4dy (dánndy Dalin; rimmande med hand i Strandberg 5: 185 (1862). — Anm. Ngn gg förekommer äfv., i anslutning till uttalet i eng., ett uttal dän4di, af Dalin återgifvet med dä´nndi), m.; best. -n; pl. -s, äfv. -ar l. -er.
Etymologi
[jfr t. o. fr. dandy, af eng. dandy, snobb, af ovisst ursprung (se Murray)]
(numera mindre br.) person som (i öfverdrifven grad) lägger an på förfining o. elegans i sitt uppträdande, särsk. beträffande sin klädsel: sprätt, snobb, man efter modet, modelejon; jfr ELEGANT,SIRBÄNGEL.En complett dandy med uppstruket, pomaderadt hår, genombrutna strumpor och röd underväst. Tidn. f. teat. 1835—36, nr 17, s. 4. Han (dvs. informatorn) .. snusade, kurtiserade och spelade dandy, hvilket Laura icke tyckte passade en informator. Knorring Förhoppn. 1: 34(1843). Carlén Fideikom. 1: 77(1844). (Alkibiades) var ett ideal af en athenisk Dandy. Palmblad Fornk. 2: 41(1844). (Stadens enda paraply var) en handelsbokhållares som då varit ortens dandy. Ahnfelt Stud.-m. 1: 118(1857). En dilettant-theolog, en vetenskapens dandy. Därs. 2: 404. Vid denna tid (1828) hade ”sprätten” utträngt ”petimätern”. Nu (1861) hafva vi ”lejonet” efter ”dandyn”, som kom i sprättens ställe. Carlén Klein 111(1861). Vi se (i Baudelaire) en sirlig dandy med förbindliga, nästan anglosachsiska maner. A. Österling i SvD(L) 1906, nr 35, s. 4.jfr: Dandy .. (engelskt ord) En man af förmögenhet och god härkomst, som umgås med folk à la mode och gerna vill gälla för en man af god ton. Har i svenskan, mindre riktigt, fått bemärkelsen af Sprätt, Modenarr. Dalin(1850).
Ssgr: DANDY-ELEGANS30~102. En med riktig dandyelegans uppklädd ”bondestudent”. GHT 1905, nr 130 B, s. 2. —
-LIF~2. Brännvin dricker han (dvs. Bellmans Jergen Puckel) som vatten, elegant är han i gångkläderna .., bukett har han i hand. Dylikt dandylif kostar penningar. Levertin Sv. gestalt. 160(1903).
SAOB
