SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1915  
DINGELDANGEL diŋ3el~daŋ2el l. 40 40, stundom 40~10 l. 1040, l. DINGELIDANGEL diŋ3eli~ osv., n.; best. -glet;
l. DINGLIDANG l. -DÅNG diŋ1lidaŋ4, resp. -doŋ4, l. 40 4, sällan 30~2, l. DINGELIDANG l. -DÅNG diŋ1eli- osv., sbst.2 (jfr under DINGDÅNG), n. l. r. l. m.; best. -et l. -en; pl. -er.
Etymologi
[jfr sv. dial. dengelidang, bjäfs (Bohusl.; Nilén Allmogem. i Sörb. (1879)), dingelidang (Nyland.; Vendell Ordb. ö. östsv. dial. (1904)), d. dingeldangel, dingeldang, eng. dingle-dangle, sbst., af dingle-dangle, v., reduplikationsbildning till dangle (se DANGLA). — jfr DINGLA]
(med föraktlig bibet.) ngt som hänger o. dinglar (o. skramlar); i sht om hvarjehanda personliga prydnadssaker o. d.; ofta koll. Hon sitter på konserten .. / i strutsfjädrar och allsköns dingelidang. Sturzen-Becker 3: 119 (1861). (Den lilla grekinnan) ser så innerligen täck och komisk ut med allt sitt dingeldangel kring det runda solskensanletet. Ahrenberg Stud. 170 (1878). Vid bältet (har lappkvinnan) en mängd dingelidang: nålhus, syring, syl, sax med slida, nyckelknippa och en liten skopa. Sandström Natur o. arbetsliv 2: 162 (1910). Kring öronen buro de (tibetanska kvinnorna) silfverplåtar och dingeldangel af pärlor och turkoser. Hedin Transhim. 3: 124 (1912). — särsk. om ordensprydnad o. d. En soldat med en arm och utan någon dingelidang på bröstet. Dahlgren Aurora 1: 64 (1815). Sakna dinglidang i knapphålen. Dagen 1897, nr 213, s. 1. Jag är inte svag för den där sortens dingelidonger. Jensen Strang Kobo 331 (1905).
Spoiler title
Spoiler content