DOLERIT dωl1eri4t l. dω1- l. dol1- l. då1- (dåleri´t Dalin), r. (m. Dalin(1850)); best. -en; pl. -er.
Etymologi
[liksom d. dolerit, holl. doleriet, t. dolerit, eng. dolerite af fr. dolérite; bildadt af fransmannen Haüy (Dict. des sc. nat. 13: 397 (1819)) medelst den i mineralnamn vanliga ändelsen -ite (-it) af gr. δολερός, bedräglig, af δόλος, svek (se DOLUS). Anledningen till benämningen är att bergartens sammansättning är svår att bestämma]
miner. benämning på en mörk o. tung, grof- l. medelkornig eruptiv bergart (af basalternas familj), sammansatt af augit, magnetit o. ofta olivin ss. väsentliga beståndsdelar o. därjämte antingen af plagioklas l. nefelin; stundom användt dels om bergart af nämnda sammansättning oberoende af strukturen, dels (i sht förr) om grofkornig basalt i allm. (oberoende af den mineralogiska sammansättningen); jfr BASALT, TRAPP. Jernk. annal. 1832, Bih. s. 108. Man brukar vanligen termen Dolerit (om basalt), när fältspaten tillhör en varietet, som kallas Labradorit, såsom i Etnas lava. Lindström Geol. gr. 229(1857). Dolerit eller trapp. Bergstrand Johnson 2: 72(1874). Vackra doleriter. A. G. Nathorst i Geol. fören. förh. 1901, s. 278.— jfr GABBRO-, NEFELIN-, PALEO-, PLAGIOKLAS-DOLERIT.
Ssgr: DOLERIT-BÄDD. —
-KLIPPA. —
-LAVA.
1) lava hvars hufvudsakligaste beståndsdel är dolerit, dock vanl. fri från olivin. Man har .. flera slag af lavor, t. ex. doleritlavor, som sakna olivin, och basaltlavor, som innehålla sådan. Bergstrand Geol. 76(1859).
2) basalt. Basalt, eller som den här (på Island) kallas doleritlava. Nordenskjöld Polarv. 44(1907). —
SAOB
