SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1920  
DOLGARE, m.; best. -n; pl. =.
Etymologi
[ordet är ett c. 1840 bildadt nomen agentis till det hos Spegel Gl. upptagna ordet dolga, dräpa, hvilket denne synes hafva konstruerat fram på grundval af artikeln dolg (ffris. ord med bet. sår) i glossaret till Lindenbrog Codex leg. ant. (1613)]
(†) mördare, dråpare. Men sägen, hvar är gränsen stäld för dolgarns flykt? Palmblad Aischylos 206 (1842). — jfr ARGUS-, MODER-, MÄNNISKO-DOLGARE.
Spoiler title
Spoiler content