publicerad: 1922
DRUNKNA druŋ3kna2, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -ING.
Ordformer
Etymologi
[fsv. drunkna, drukna, till p. pf.-stammen i DRICKA, v. (beträffande -nk- jfr DRÄNKA); jfr sv. dial. drukkna, d. drukne, isl. drukkna]
1) omkomma (gm kväfning) i vatten (l. annan vätska l. ngn gg gyttja o. d.); vanl. i fråga om ofrivillig sådan död (i motsats till då ngn ”dränker sig”); i p. pf. äfv. om person som varit nära att omkomma på nämnda sätt, som därvid förlorat medvetandet o. synes död, men gm lämplig behandling återkallas till lifvet. Hela swina hiordhen lopp, och brådhstörte sigh j haffwet, och druncknadhe j wathnet. Mat. 8: 32 (NT 1526). Man (vet) än nw tala om .. at Necken tagher them bort som drunkna. OPetri Kr. 13 (c. 1540). En Barneföderska .. war druncknat i Watnet (vid en öfversvämning). Schroderus Os. III. 2: 75 (1635). (Det var) kallt, blåst, vägen att (dvs. så att man kunde) drunkna i leran. Kellgren BrefClewbg XXXIII (1789). Necken eller Sjörået föranleder årligen flera eller färre drunkningar, särdeles i Sommen som hvarje år måste hafva sitt dödsoffer. Rääf Ydre 1: 62 (1856). Drunkning dödar .. genom andningens afstannande. Mot denna direkta dödsorsak är det, som behandlingen af den drunknade (vid återupplifningsförsök) i första hand skall rikta sig. 2NF 6: 905 (1906). — jfr FÖRDRUNKNA. — särsk.
a) [jfr blifva död (se BLIFVA II 1 a)] (†) med hjälpverbet blifva. GR 18: 405 (1547). Then ena (människan) blifwer vpbränd, then andre drunknad (osv.). Phrygius MRosengren A 7 a (1608).
b) i ordspråk. Han druncknar intet som hängias skal. Grubb 296 (1665). Flera Druckna uti Glas än uthi Watn. Fernander Theatr. 367 (1695); jfr: Det drunknar flere i öl och vin om året, än i vatten. SvOrdspråksb. 23 (1865). Svårt att drunkna på torra landet. Därs. 84.
c) (föga br.) gymn. benämning på en ss. lek företagen öfning i längdhopp, i hvilken deltagarna hoppa öfver en gm streck l. dyl. markerad ”å” l. ”graf”, hvarvid alla de som icke komma öfver märket ”drunkna” o. äro från leken; ”hoppa öfver ån”. Ling TilläggT 45 (1869). Liedbeck Dagöfn. 104 (1891).
2) i oeg. l. mer l. mindre bildl. anv. af 1; oftast med adverbial (vanl. med prep. i) betecknande ngt som i ett l. annat afs. kan jämföras med en vattenmassa, ett haf l. dyl.
a) öfverväldigas så att man ej längre är sig själf mäktig l. kan klara l. reda sig; omkomma, gå under. The äro druncknadhe vthi wijn, och ragha aff starkom dryck. Jes. 28: 7 (Bib. 1541; Bib. 1917: överlastade av vin). Han drunknar i Konsten. .. (dvs.) Han taar sigh Watn öfwer Hufwud. Grubb 296 (1665). Här drunknar mit förnuft. Mina ögon äro alt för svaga, at se in uti denna afgrunden. Bælter JesuH 1: 75 (1755; i fråga om den obefläckade aflelsen). De svårigheter, uti hvilka han omsider drunknade. Lagerbring 1Hist. 3: 544 (1776). Vi ska inte drunkna i detaljer. Hedenstierna Marie 211 (1896).
b) (helt o. hållet l. delvis) försvinna l. förlora sig l. blifva borta, dö bort; uppslukas, begrafvas; oftast med adverbial (vanl. med prep. i) betecknande ngt som i ett l. annat afs. kan jämföras med en vattenmassa, ett haf l. dyl. Vij drunkna liksom uti Förordningar. 2RARP 5: 121 (1727). Vi skole fortfara att lefva i evighet, icke såsom sönderflytande väsenlösa andar, drunknande i Gud, utan ... Thomander Pred. 1: 436 (1849). Han såg en svärm alfåglar och hafstrutar lyfta och drunkna i mörkret. Strindberg Hafsb. 11 (1890). Hela misstämningen (hos de nygifta) drunknade i ömma smekningar. Roos OsynlV 70 (1903). Hans ord drunknade i larmet. Janson CostaN 2: 203 (1910). Deras blickar drunknade i hvarandra. Dens. Lögn. 167 (1912).
3) (†; jfr dock a, c) dränkas (se DRÄNKA 1 d). (Man bör) läggia them (dvs. de torkade risgrynen) at blötas i söth Miölk, doch så, at the ther vthi icke drunckna. Salé 105 (1664). — särsk.
a) (fullt br.) geol. o. geogr. i p. pf. om dal som gm landets sänkning kommit helt o. hållet under vattenytan. Verkligt typiska fjordar måste .. vara hvad man kallar ”drunknade dalar”. SD(L) 1896, nr 137, s. 7. De Geer SkGeogrUtv. 121 (1896).
b) (†) om fartyg: sjunka, gå i kvaf. Intett skep är drunknatt, såm ha haft fålck inne. (Stenbock o.) Oxenstierna Brefv. 1: 241 (1700).
c) (föga br.) öfversvämmas, vara öfversvämmad; jfr DRÄNKA 2. Holländske handeln hade redan drunknat under penninge-flödet, om (penning-) possarne fådt öpnas. GbgMag. 1762, s. 243. Ögat drunknar i fuktighet. Vinterg. 1894, s. 24.
Särsk. förb.: DRUNKNA BORT10 4.
1) till 2 b. Förnimmelsen av någonting flyktigt, som sakta drunknar bort i oändligheten. Söderhjelm Levertin 2: 116 (1917).
2) (†) till 3 c: öfversvämmas o. därigenom fördärfvas, dränkas (se DRÄNKA 1 d). En så ganska stoor wäta .. att .. kornet sampt rogen på åkrarna druncknade bort, oc förderfwades. Ahlquist Öl. 1: 355 (cit. fr. c. 1600).
Ssgr: DRUNKNINGS-DÖD. —
-OLYCKA~020, äfv. ~200.
Spoiler title
Spoiler content