SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1922  
DRICKA drik3a2, v. -er drik4er, drack drak4, drucko druk3ω2, druckit druk3it2, drucken druk3en2.
vbalsbst. -ANDE, -ERI (se d. o.), -NING (föga br. utom i 1 d α o. ss. sista led i ssg, PErici Musæus 2: 275 b (1582; till 1), Ekeblad Bref 2: 253 (1661; till 6), Strindberg SRidd. 10 (1908; till 6)); -ARE (se d. o.), -ERSKA (†, Schroderus Dict. 21 (c. 1638; till 7)).
Ordformer
(inf. o. pr. dricka (osv.) Mat. 6: 25 (NT 1526) osv. drickia (-ie) GR 11: 53 (1536), VDAkt. 1678, nr 337. drijcka (-e) GR 24: 375 (1554), Messenius Blanck. 41 (1614); drycka BOlavi 144 a (1578), Törning 30 (1677). drecka Rudbeck Bref 46 (1667), Dens. Atl. 3: 519 (1698); ipf. pl. drucko (osv.) Mat. 24: 38 (NT 1526) osv. drocko 5Mos. 29: 6 (Bib. 1541), BtÅboH I. 9: 129 (1637); sup. druckit 1Kor. 10: 4 (NT 1526) osv. dro(c)-ket OPetri Hb. E 4 a (1529), VDAkt. 1654, nr 85; p. pf. drucken Luk. 12: 45 (NT 1526), 2Sam. 11: 13 (Bib. 1541; ack. sg. m.) osv.; ack. sg. m. drucknan Ordspr. 11: 25 (Bib. 1541). drockne, -a (drokne) (pl.) Joh. 2: 10 (NT 1526), Jer. 25: 27 (Bib. 1541))
Etymologi
[fsv. drikka (drika, drykka); jfr d. drikke, isl. drekka; motsv. got. drigkan, fsax. drinkan, nt. o. holl. drinken, eng. drink, t. trinken. — Jfr DRANK, DRINK, DRINKARE, DRUCKEN, DRUNKNA, DRÄNKA m. fl.]
1) taga (en dryck l. vätska) i munnen o. gm sväljning(ar) befordra (den) vidare ned i magen (till kroppens underhåll l. törstens släckande, sinnets upplifvande osv.); äfv. med af o. sbst. som betecknar dryck; äfv. abs. o. intr. (se c). Dricka vatten, mjölk, en kopp kaffe, ett glas punsch, en halfva öl. Tack, nu ska' jag inte dricka en droppe mer! Till soppan dracks scherry. Han dricker vin till middagen. Dricka punsch ur dricksglas. Han drack sitt glas i botten. Sörier icke för idhart lijff hwadh j skolen äta och drikka. Mat. 6: 25 (NT 1526). Tå han drack af winet, wardt han drucken. 2Mos. 9: 21 (Bib. 1541). (Han bad honom) komma in och dricka eet stoop ööll medh sigh. BtÅboH I. 9: 129 (1637). Den här karln har druckit ett glas för mycket. Kexél 1: 143 (1788). Ett glas man i det gröna dricker. Tegnér (WB) 2: 213 (1816). Dricka öl som en murare. Östergren (1918). — jfr KAFFE-, MJÖLK-, PUNSCH-, TE-, VATTEN-, VIN-, ÖL-DRICKANDE l. -DRICKNING. — särsk.
a) i ordspr. o. ordspråksliknande talesätt. Dhen som dricker Gåsewijn (dvs. vatten), han faller intet i Elden. Grubb 144 (1665). Sedan man druckit af kiällan, vänder man ryggen till henne. Hof Underr. 10 (1766). Den dricker altid mäst, som är längst ifrån tunnan. Rhodin Ordspr. 21 (1807).
b) mer l. mindre bildl.; jfr c γ, 2 o. 3. Skall iach icke dricka then drycken min fadher migh giffuit hafuer? Joh. 18: 11 (NT 1526). Af glömskans vatten dricka. Nordenflycht QT 1745, s. 3; jfr citatet från NF under e. I långa drag .. hon kärleken dricker. Adlerbeth Æn. 26 (1804). Jag vill, jag skall, jag måste ut / och dricka lif. Fröding Guit. 68 (1891). — särsk.
α) (bl. ngn gg med arkaistisk anstrykning) i uttr. dricka hån, smälek o. d., = DRICKA I SIG 1 slutet, DRICKA IN 1 slutet. När han till sist tyckte sig ha druckit ovett, hån och smälek nog. Högberg Vred. 2: 267 (1906).
β) i uttr. solen dricker vatten, dvs. ”drar regn” (se DRAGA, v. I 14 a). Brännande Middagshettan svalkades med tunna Moln, genom hvilkas öpningar Solenes bleka strålar framlyste, det Folket sade, at Solen dricker vatn, och at i Morgon skulle det regna. Linné Gothl. 263 (1745).
c) intr. (o. abs.): förtära en dryck l. drycker; läska l. vederkvicka sig med dryck. Dricka i långa, djupa drag, häftigt. Folkit satte sigh nedh ath äta och dricka. 1Kor. 10: 7 (NT 1526). Drick och äth, men then arma icke förgäth. SvOrds. A 4 b (1604). Han haf(ve)r så ställt sigh, att min patron eller någon annan will näppeligen dricka uthur kanna (dvs. umgås) medh honom. VDP 1665, s. 730. Så snart vår törst är släkt, så ha vi druckit nog. Triewald Lärespån 8 (c. 1710). Drick i botten! Widegren (1788). Runeberg 2: 77 (1848). — särsk.
α) i ordspr. Abborren haar goda dagar, han dricker när han will. Grubb 1 (1665). Man kan fulle leeda Oxen til Bruns, men icke trugan til dricka. Dens. 500.
β) (numera bl. med religiöst arkaistisk anstrykning) i uttr. gifva (ngn) dricka. Iach war torstogher och j gåffuen mich dricka. Mat. 25: 35 (NT 1526). (En för trolldom o. vidskepelse beryktad bondhustru) hafuer en åtterstrupa (dvs. utterstrupe), därigenom gifuer hon booskapen dricka, att han skall wäll trifues. ÄARäfst 175 (1596).
γ) mer l. mindre bildl. En parth (af allmogen i Sunnerbo härad) haffve .. alredhe så mykit druckit aff juthe flasken, att the mere benägne äre the danske en .. Sverige. GR 25: 159 (1555). Om vetenskapen heter det: drick djupt, eller smaka icke! Geijer I. 5: 73 (1811) [jfr eng. drink deep, or taste not the Pierian spring (Pope)]. Augustus (hade) .. druckit ur det helleniska tänkesättets källor. Rydberg RomD 19 (1877).
d) med obj. som betecknar källa o. d.
α) [jfr t. brunnen trinken] i uttr. dricka brunn (ngn gg hälsobrunn l., i sht förr, surbrunn, förr äfv. brunnen, Ramlösa, Medevi o. d.), begagna sig af vattnet vid en brunnsort för att söka återvinna hälsan, genomgå (en) brunnskur; äfv. om brunnsdrickning i hemmet. Sedan han hade druckit Brunn. Tranæus Medewij 23 (1690). Han dricker surbrun. VRP 8/6 1726. För honom är all ting fåfängt, om han ej får dricka brunnen. Linné Bref I. 1: 208 (1767). Att .. dricka någon Hälso-Brun. VDAkt. 1799, nr 181. Min hustru (blef) .. ordinerad att dricka Karlsbad, och vi begåfvo oss dit. De Geer Minn. 2: 255 (1892). — ss. vbalsbst. drickning: brunnsdrickning. Hvarje morgon stiger jag upp kl. 4, börjar drickningen kl. 5 och slutar den omkring 7. Tegnér 6: 212 (1833). NF 9: 168 (1885).
β) (i poesi, föga br.) i uttr. dricka en källa o. d. Ingen oväns häst har druckit / källorna i Göthens land. Tegnér (WB) 2: 15 (1808). CFDahlgren 1: 220 (1826).
γ) [efter isl. drekka spena] (†) dia (ngns spenar o. d.). Hvad spenar hafven I druckit? Mörk Ad. 1: 351 (1743). Lönnberg FnordSag. 1: 130 (1870).
e) gm att dricka ngt vinna l. komma i besittning af (ngt godt l. förmånligt) l. ådraga sig (ngt ondt l. fördärfligt); äfv. (numera bl. i poesi o. högre, särsk. religiös, stil) med reflexivt pron. ss. indirekt obj.; äfv. bildl. Then owerdeligha äter och dricker (vid nattvarden), han äter och dricker sigh sielffuom fördömilse. 1Kor. 11: 29 (NT 1526). Folk (strömmade under Elinsmässan den 31 juli till Sköfde) .. att .. dricka helsa och krafter ur S:t Elins .. källa. Strinnholm Hist. 4: 64 (1852). Lethe, .. (i grekiska mytologien) en af underjordens floder, ur hvilken de aflidne troddes dricka glömska af sin jordiska tillvaro. NF 9: 1154 (1885). De eviga kärleksbrunnar, ur hvilka menniskoanden kan dricka sig lif. Rudin BibEnh. 10 (1887).
f) med obj. (ofta refl.) som icke direkt träffas af den gm verbet uttryckta handlingen, utan först tillsammans med en (följ.) bestämning angifver en följd l. ett resultat af drickandet; äfv. bildl. Vr thenna Kalk .. / Man dricker sigh til Saligheet (i nattvarden). Schroderus Os. 1: 811 (1635). Flera Hästar hafwa drucket än torstat sigh ihiäl. Rålamb 13: 121 (1690). Man kan dricka sig sjuk af brännvin men också af klart, rent källvatten. PedT 1898, s. 16. Trollet försöker dricka sjön tom. FinlSvFolkd. I. A. 1: 100 (1917).
2) [bildlig anv. af 1] (i sht ifrigt l. begärligt, ss. då det gäller att släcka en stark törst) insupa l. inandas (luft, doft o. d.) l. med synen l. hörseln uppfånga l. tillägna sig (ngt); äfv. om lungor l. yttre sinnesorgan, blick o. d.; äfv. bildl. Noach .. drack (i arken) elack lucht och stanck, vthaff en hoop oreena diur. Hamarinus Bielke 8 (1647). En luft, / Mild som den eter fästets stjernor dricka, / Jag andades. Stagnelius (SVS) 2: 342 (1821). Hennes lungor drucko luften, som stod daggkyld och lugn. Benedictsson Ber. 24 (1887). Åhörarna .. sitta färdiga att dricka skildringen med båda öronen. Andersson GrDram. 38 (1890, 1910). Mina ögon dricka västkusthimlens höga ljus. HBerger i SD(L) 1905, nr 83, s. 9.
3) [bildl. anv. af 1] om växt l. poröst ämne (jorden, marken, en svamp o. d.): suga i sig, insuga, uppsuga (en vätska); äfv. abs. o. intr.: uppsuga fuktighet o. d. (Man bör anstryka muren) med sjudhet olja, til des man ser at grunden .. icke mera dricker. Miniatursk. 88 (1784). Jorden dricker vatten. Deleen (1814; under boire). Ofta kullarnas gräs har druckit / (den sårade) Hjortens blod. Runeberg 1: 305 (1844).
4) [jfr ä. t. tobak trinken, holl. tabak drinken, ä. eng. to drink tobacco, port. chupar tabaco] (†) i uttr. dricka tobak, röka; ngn gg äfv.: snusa. Ingen bonde ähr .. nu snart som icke skall dricka tobach. RP 5: 276 (1635). Dricka en Pipa Tobak. Lindner Tijdhfördr. 51 (1641). Hvilken finnes på kyrkiogården eller inne i kyrkian bruka tobak, antingen tugga eller dricka snuffvetobak .. skall böta till kyrkian .. 5 d(a)l(e)r. TurÅ 1910, s. 161 (cit. fr. 1659). Block Ludwig 4 (1717). — jfr TOBAKS-DRICKANDE.
5) [jfr y. fsv. the drukko allis there veners skal i Jempteland (Fatab. 1907, s. 241 (i handl. fr. 1520)), äfvensom d. drikke ens skaal, isl. drekka eins minni, ä. t. (S. Johanns) minne trinken] i uttr. dricka ngns skål (förr äfv. minne) l. en skål för ngn, i ä. tid: till ngns ära l. ss. ett uttryck för att man önskar honom lycka o. välgång (äfv. till åminnelse af en hädangången) högtidligt förtära ngt af innehållet i den kring (gästabuds)laget i bestämd ordning gående dryckesskålen; senare o. numera alltid: hedra ngn gm att dricka l. tömma ett glas för honom; äfv. dricka en skål (hvard. därjämte: en bägare, ett glas) med ngn, hvarvid man stöter sitt glas mot l. höjer det mot hans; äfv. dricka brorsskål, du(skål), köpskål, vänskap, förlikning osv., gm skåldrickning bekräfta l. besegla. Brodherskap drijcka du icke förglöm (med jungfrun hvars sinne du vill pröfva). Messenius Blanck. 57 (1614). Oluff i Mårslett (begynte) dricka gudz åminnelse skåll, som deres Plägsedh ähr, tackade Gudh för ett godt framgånget åhr, önskandes ett lyckosampt Nytt åhr. Konga häradsrätts domb. 11/6 1628, bl. 5 b. Man drack (vid våra förfäders offergillen) Thors, Odens och Friggas minnen eller skålar. Dalin Hist. 1: 180 (1747). Jag har intet druckit brorskål med dig. Cederborgh JP 8 (1818). Jag skall .. dricka Cesars välgång i den bägare Ganymedes bräddar. Rydberg Sägn. 26 (1874). Här (på hotellet) .. uppgjordes affärer och druckos ”lik-köp”. Benedictsson Ber. 75 (1886).
6) förtära alkoholhaltig(a) dryck(er), särsk. vid fest, gästabud, samkväm o. d.; pokulera; äfv. med klandrande innebörd; stundom: berusa sig, ”supa”, taga sig ett rus. Konungen och Haman såto och drucko. Est. 3: 15 (Bib. 1541). Kärngar, Drängiar, Bönder, Pijgor: / The dricka, dansa, .. ghlamma, gny. Stiernhielm Fägn. 103 (1643, 1668). Helt skarpt blef der nu drucket. Tegnér 1: 113 (1820). Hvad om vi dricke ibland, och rusige ligga på golfven? Runeberg 1: 60 (1832). Hvad! .. dricker du icke? Wieselgren Uppsalal. 12 (1907). jfr (föga br.): Gillet (har) haft drickning i natt. Strindberg Gill. 5 (1880). — särsk.
a) i ordspr. Sött dricka, swrt bethala. Grubb 790 (1665). Är dricka en ähra, så är ingen skam at spy. Dens. 905.
b) i uttr. dricka på (ngn l. ngt).
α) [jfr isl. drekka á einhvern] (†) med afs. på person: dricka för l. med (ngn); äfv. oeg. l. bildl. Wij (veta) icke om then .. Erchielectus i Lund duger .. någhet mygit ath drickie vppå (dvs. hålla på l. hurra för). GR 11: 53 (1536). Thens Skål man dricker på. Palmcron SundhSp. C 3 a (1642).
β) [jfr t. auf etwas trinken] (föga br.) dricka för (ngt). Hagberg Shaksp. 3: 341 (1848). Värden .. bad sällskapet dricka på hans (en närvarande gästs) välgång. AAhnfelt (1876) hos Thomander TankLöj. 149.
γ) (i sht hvard.) medelst drickande bekräfta l. besegla (ett löfte, en öfverenskommelse o. d.). Öfverenskommet? Då dricka vi på saken! BtSödKultH 12: 87 (1598). Wennerberg 3: 23 (1883).
c) i uttr. dricka med ngn, dricka en skål l. skåla l. ”klinga” med ngn. (G. I o. Kristian III) stege .. vp och drucke medh hwar annan. Tegel G1 2: 133 (1622).
d) i uttr. dricka för ngn l. ngt, arkaiserande äfv. till ngt, dricka en skål l. skåla för ngn l. ngt. Man drack för generalen. Drick för våren. Scholander I. 1: 102 (c. 1860). Man drack till fred och sämja. Strindberg SvÖ 2: 313 (1883).
Anm. till 6 b—d. Äfv. i icke alkoholhaltig dryck kan man, i sht i senare tid, dricka för l. med ngn osv.
e) gm att dricka nå l. vinna l. komma i besittning af (ngt); äfv. (numera nästan bl. i poetisk stil) med reflexivt pron. ss. indirekt obj. I ährlighe Gäster dricker godh ruus. Sigfridi E 1 b (1619). (Kämparna hafva) druckit rus ur slagna skallar. JGOxenstierna 2: 291 (1795, 1806). Vi (vilja) mandom oss dricka. Karlfeldt FridLustg. 113 (1901).
f) med obj. o. (följ.) bestämning af i 1 f nämnd art. Dricka sig drucken. Dricka sig till delirium. En arbetare then sigh gerna full dricker, han warder icke rijk. Syr. 19: 1 (Bib. 1541). Valborgmässodagen brukar allmogen i Sverge dricka märg i benen och tror Landtmannen, at om han den dagen icke får någon förfriskning, så kan han ej eller hela året få någon styrka. Linné Sk. 10 (1751). Jag hade en glädje af att dricka samtliga mina gäster under bordet. Tegnér 6: 26 (1826). Dricka sig från vettet. Forssman Aftonl. 12: 59 (1904). jfr (†): Auicenna sägher någrom wara gott at dricka sigh itt rws vppå, een eller twå resor om månaden. BOlavi 6 a (1578).
7) bruka använda starka drycker till öfvermått, missbruka starka drycker, vara begifven på dryckenskap, ”supa”. Han har börjat dricka. Han dricker och fyller sigh. RP 7: 525 (1639). Den, som en gång har druckit, skall dricka. Ekström Descuret Pass. 212 (1859; fr. qui buva boira, ordspr.).
8) [jfr motsv. anv. i fsv. o. ä. d. samt isl. drekka brúþlaup, erfi, jól, veizlu] (numera bl. arkaiserande) i uttr. dricka graföl, bröllop, jol o. d., (eg.: gm drickande) fira. The drucko theres brollop. Visb. 1: 66 (1573). På Kroneberg drak han sin jul. HH 20: 76 (c. 1580). Grefwinnan Polus går på fallande foot, och lära wj endera dagen dricka där barns öhl. KKD 6: 242 (1714). Dricka arföl efter sin fader. Strinnholm Hist. 1: 244 (1834). Denna afton dracks trolofningen mellan Sigtrygg och Ragnfrid. Lönnberg Sigtr. 176 (1892). SvH 2: 583 (1905). — (†) dricka gästabud, hålla l. deltaga i gästabud. (En del bönder) fara om kring landett, dricke gestebudt, och kirkemesse, huar medt annen. GR 13: 298 (1541). VDAkt. 1665, nr 301.
9) (†) dricka upp (så l. så mycket i penningar o. d.). Twenne gamble studioso gofuo huar sin Rickzdaler til bästa, them drucko thee. ConsAcAboP 1: 154 (1645). Därs. 3: 145 (1666).
Särskilda förbindelser:
DRICKA AF10 4.
1) (numera föga br.) till 1: dricka (en del af innehållet i ett kärl); jfr AFDRICKA 1. Sahlstedt (1773). Han har druckit af ett helt stop ur kitteln. Dalin (1850; angifvet ss. mindre br.).
2) (†) till 6, refl.: dricka sig drucken, berusa sig. Swedberg SabbRo 657 (1692, 1710). Aschmedai .. drack af sig. Fahlcrantz 2: 124 (1826, 1864).
DRICKA BORT10 4.
1) till 1 o. 6: gm drickande befria sig från (sjukdom, bekymmer o. d.). Linder Fross. 28 (1717). Dricka bårt sorgen. Widegren (1788). Dricka bort skröpligheter och krämpor (ur trefaldighetskällor). Heidenstam Svensk. 2: 34 (1910).
2) till 6: gm (omåttligt) drickande förstöra (hälsa, krafter o. d.) l. försätta (medvetandet, minnet o. d.) ur verksamhet l. döda l. göra slut på (tiden o. d.); äfv. (numera föga br.) dricka upp (penningar, ägodelar). LPetri 2Post. 259 b (1555). Then ene dricker bort sijn Helsa, then andre dubblar bort sijna Penningar. EElai Hwass C 2 b (1660). Dricka bort de timmar / Som stjälas från en nyttig dag. Kellgren 2: 272 (1789).
DRICKA FÖRBI. (†) till 5: förbigå l. öfverhoppa (ngn) då vid gästabud l. samkväm dryckesskålen gick laget rundt (o. seden fordrade att man drack sin närmaste granne till); äfv. bildl.; jfr FÖRBIDRICKA o. DRICKA OM 3. ConsAcAboP 1: 581 (1654). Om föruth ingen ting giörs till saken, torde iag sedan drickas förbij. KKD 8: 204 (1701).
DRICKA I ( UTI) SIG10 4 (04) 0.
1) (†) till 1: förtära l. intaga (dryck); äfv. bildl. Schroderus Os. 1: 266 (1635). Achta tig at längre dricka i tig syndenes vatn. Scherping Cober 2: 379 (1737). särsk.: (få) hålla till godo med l. (nödgas) tåla l. smälta l. finna sig i l. ”låta torka på sig” (skymf, förödmjukelse o. d.); jfr DRICKA 1 b α. Lind (1749; under schlucken).
2) till 3: insupa, suga i sig; äfv. bildl. SvMag. 1766, s. 336. Hans törstiga hjärna hade druckit i sig hvarje droppe af intellektuell näring. Norlind Hell 2: 57 (1913).
DRICKA IHJÄL10 04. till 6, vanl. refl.: gm omåttligt drickande (af starka drycker) ådraga sig döden, supa ihjäl sig; (mera tillf.) med annat obj.: gm allt för starkt drickande med (ngn) taga lifvet af (honom). The som dricka sigh ihiäl af brennewijn. KOF II. 1: 270 (1659). Viljen I min hustru väl, så skolen I ej dricka ihjäl hennes man. Runeberg (1851) hos Strömborg Runeberg IV. 2. 1: 212.
DRICKA IN10 4. jfr INDRICKA.
1) (†) till 1: intaga (en dryck); äfv. bildl. LPaulinus Gothus Pest. 74 a (1623). Du (kärlek) fånger genom Lek, og genom Löije drikka / wj in förgiftat Wjn. Warnmark Epigr. E 4 b (1688). särsk. = DRICKA I SIG 1 slutet; jfr DRICKA 1 b α. Mycket förtreet han dricker in. Gallius AÅkeson B 3 b (1643).
2) till 2: (begärligt l. girigt) insupa l. med hörseln l. synen uppfånga (ngt). Jag .. dricker in den friska, balsamiska luften. ELundgren (1872) hos Nordensvan Lundgren 283. Hallström Purpur 41 (1895).
3) till 3: upptaga i sig. Jorden .. kan (icke) dricka in (allt) vattnet. Eneman Resa 1: 163 (1712).
4) till 6: gm drickande fira ingången af (ngt). Man dricer in det nya året under jubel och klang. Vallentin London 166 (1912).
DRICKA OM10 4. jfr OMDRICKA.
1) till 1, 5 o. 6: dricka omigen l. på nytt. Dalin (1850).
2) till 5 o. 6, eg. o. urspr.: dricka (en skål som går) laget rundt; numera vanl.: pokulera (med ngn). 2Saml. 9: 162 (i handl. fr. 1569). Dricka om, eller alla gästernas skål. Holmberg (1795; under boire). Dricka om med fränder. Forsslund Arbet. 107 (1902).
3) (†) = DRICKA FÖRBI. Korszööl och krookedantz, gieer iag raggen, saa kiäringen, enär dhe dricka, så dricka dhe om migh, och enär dhe dantza, så dantza dhe omkull migh. Törning 97 (1677).
DRICKA OMKRING10 04. (numera knappast br.) till 5 o. 6, = DRICKA OM 2. De .. drucko en gång eller två omkring. Hyltén-Cavallius Vär. 2: 389 (efter handl. fr. 1615). Dricka laget omkring. Deleen (1814; under boire). (†) Widh dhe drucko omkringh Brännewijnet (dvs. under det brännvinet gick laget rundt). VRP 1685, s. 197.
DRICKA SIG IN10 0 4.
1) till 6, om person: gm drickande försätta sig in (i ett visst tillstånd). Patronen äter och dricker sig in i ett salighetstillstånd, som han icke erfarit sedan annandag jul. Fröding ESkr. 2: 101 (1893).
2) om vätska: tränga in (i ngt); äfv. bildl. IErici Colerus 1: 347 (c. 1645). Det var som om lifvets stora tunga sorg hade druckit sig in i hennes ådror. Hansson Nott. 119 (1885).
DRICKA SIG ÖFVER. (†) till 6: öfverlasta sig; jfr ÖFVERDRICKA. Siam 42 (1675).
DRICKA TILL 10 4. till 5; i uttr. dricka ngn till, förr ofta med tillagdt en skål l. ngns skål, ett godt år l. dyl., dricka en skål l. skåla med ngn; jfr TILLDRICKA. LPetri Dryck. E 3 b (1557). Nu dricker iag tig itt gått år till. Holof. 47 (c. 1580). Brwdgumme och Brwdh dricka hwar annan til sin Hwsbondes och Danneqwinnes skåll. AJGothus ThesEp. 4: 48 (1619). Det är ju så maner, at värden dricker gästerna til. Lagerström Jeppe 8 (1735). Hyltén-Cavallius Vär. 2: 446 (1868).
DRICKA UPP l. OPP10 4. jfr UPPDRICKA.
1) till 1: förtära allt som finnes förhanden af (dryck l. dryckesvaror). The .. åto och drucko vp altsamman hwadh ther war. Bel 14 (Bib. 1541).
2) till 6 o. 7: gm drickande l. dryckenskap göra slut på l. ödsla bort (penningar l. ägendom); äfv.: på drickande använda (så l. så stor summa). RA 1: 485 (1546). Han drack op alla sina penningar. Murenius AV 435 (1660).
DRICKA UR10 4. till 1 o. 6: förtära (innehållet, särsk. sista återstoden, i ett dryckeskärl o. d.); (i botten) tömma (ett dryckeskärl o. d.); ofta abs.; jfr URDRICKA. Schenberg 47 (1739; under bibo). ”Drick ur, kära vän”, sa Fina. Fröding Stänk 39 (1896). Då han druckit ur sista öldroppen. PT 1903, nr 3 A, s. 2. Anm. Det ofta citerade ’Drick ur ditt glas!' Bellman 3: 93 (1790) har numera alltid hufvudtonen på partikeln; såväl metern som (den ursprungliga) melodien tala dock för att så ej från början varit förhållandet.
DRICKA UT10 4. jfr UTDRICKA.
1) till 1 o. 6: dricka ur. Helsingius (1587). Han drack .. ut all miöden. Dalin Hist. 1: 160 (1747). Du smuglar, Daniel Hjort! Klang och drick ut! Wecksell Hjort 85 (1862). bildl. Thå måste mann .. latte Werner Passberg dricke utt then samma skåll, som han salige Joren Jönsson i skenkt hafver. RA 1: 536 (1547). Som Cancelleren bryggt, får han nu sjelf dricka ut. Schönberg Bref 2: 329 (1778).
2) till 6: gm drickande fira utgången l. slutet (af ngt). Tiugunde dag Jul är Knut, / Då skal man dricka Julen vt. Elvius Idea Scipionis run. 40 (1708: anfördt ss. ett proverbium).
Sammansättningar.
Anm. 1:o. Ssgr med DRICKA, v., DRICK o. DRICKA, sbst. 1 (o. 3), å ena sidan, DRYCK, DRYCKJA o. DRYCKE å den andra hafva tidigt börjat förblandas med o. formellt inverka på hvarandra. Ofta kan man ej med säkerhet afgöra om första leden till sin ursprungliga innebörd närmast är af verbal l. substantivisk natur, o. de viktigaste ssgstyperna uppträda med såväl i som y (ij) i denna leds rotstafvelse. Är vokalen i, upptages, delvis af praktiska skäl, ssgn här nedan, eljest under DRYCK (jfr anm. vid ssgrna under d. o.).
2:o. I det moderna språket fördela sig ifrågavarande ssgr i stort sedt på tvenne hufvudtyper: DRICKS- o. DRYCKES-. En viss klyfning i bet. gör sig härvid alltmera märkbar, särsk. efter 1800-talets midt, så att det vid ssgr af förstnämnda typ numera i regeln är fråga om ett drickande i allm. för att släcka törsten (jfr t. ex. DRICKS-HO, -VATTEN), vid de andra vanl. om ett förtärande af alkoholhaltiga drycker, i sht vid samkväm l. gästabud (jfr t. ex. DRYCKES-BRODER, -LAG, -VISA). Särsk. må här framhållas den mer l. mindre utpräglade motsatsen mellan å ena sidan DRICKS-BÄGARE, -GLAS, -KÄRL o. å den andra DRYCKES-BÄGARE, -GLAS, -KÄRL.
A: (1) DRICK-LUST. (drickes- Tidén Bosk. 36 (1841)) Foderlusten var fullkomligt upphörd, men dricklusten förökad. LAT 1865, s. 64.
(1) -OFFER. [eg. till DRICK 1, åtm. beträffande det judiska offret] offer bestående däri att (ngt af) en dryck utgjutes (öfver l. kring altaret l. på marken) l. tömmes till en guds l. gudomlighets ära, dryckesoffer. Jacob reeste vp en steenwård .. och giööt drickoffer ther vppå, och begiööt honom medh olio. 1Mos. 35: 14 (Bib. 1541). Norrmann Eschenburg 2: 104 (1818). Söderblom Gudstr. 242 (1914).
(1) -PLATS. drickställe. FoFl. 1910, s. 234.
(1) -SJUKA. (mindre br.) abnormt stegradt behof af att dricka. Linné GenMorb. 12 (1763). Dalin (1850).
(1) -STÄLLE. (dricks- VetAH 1778, s. 306) Sådana platser, där de stora växtätande däggdjuren samla sig, såsom drickställen, betesplatser (m. m.). LbFolksk. 794 (1892). Drickställen för lärjungarne. Sprinchorn LundLärovH 33 (1896).
B (†; jfr dock -KAR): DRICKE-BOLLE, -HORN, -KALAS, se D.
(6) -KAMRAT. dryckeskamrat. VDAkt. 1704, nr 328.
(1, 6) -KAR. (drickes- Wadman Saml. 2: 169 (1835). dricks- BoupptRasbo 1708, Brenner Pijn. 114 (1727)) (numera bl. ngn gg arkaiserande) dryckeskärl, drickskärl; jfr DRYCKES-KAR. VarR 26 (1538). (Fåret) ååt aff hans beta, och drack aff hans drickekaar. 2Sam. 12: 3 (Bib. 1541; öfv. 1786: bägare). Riddarna fingo behålla de tallrikar och drickekar, som de begagnade. Cederschiöld Erikskr. 182 (1899).
-SKÅL, se D.
(6) -STUGA. jfr DRYCKES-STUGA.
1) krog, källare. Balck Es. 60 (1603). VDAkt. 1723, nr 228.
2) dryckessal. Fryxell Ber. 2: 219 (1826).
(7) -STUT. drinkare, fyllbult; jfr DRYCKE-STUT. LPetri DialMess. 70 b (1542).
C (numera föga br.): (7) DRICKES-BULT (-bultare). (†) fyllbult; jfr DRYCKES-BULT. Palmcron SundhSp. 254, 288 (1642).
-BÄGARE, -GLAS, -HO, -HORN, se D.
(6) -HUS. (†) krog, källare; jfr DRYCKES-HUS. Fennia XVI. 3: 46 (i handl. fr. 1761). Weise 2: 207 (1771).
-KALAS, -KANNA, se D.
-KAR, se B.
-KOPP, -KRUS, -KÅSA, -KÄMPE, -KÄRL, -LAG, -LAMM, se D.
-LUST, se A.
(6) -MÅL. (†) drucket tillstånd; jfr DRYCKES-MÅL. Han .. hafver i sitt drickesmool oträngder dragit knijff på gathun. BtHforsH 1: 142 (1624). Weise 1: 195 (1769).
-PENNING, -SKÅL, se D.
(6) -SÅNG. (†) dryckessång. Hammarsköld SvVitt. 1: 165 (1818).
-VATTEN, se D.
(6) -VISA. (†) dryckesvisa. Lind (1749; under trinck-lied). Livijn 1: 414 (1824).
D: (1, 6) DRICKS-BOLK. (förr) ett slags dryckeskärl. Lind (1749; under ausfordern).
(1, 6) -BOLLE (-bulle). (dricke-) (förr) jfr DRYCKES-BOLLE. BoupptToftnäs 1723.
(6) -BORD. (†) dryckesbord. Blanche Våln. 593 (1847).
(6) -BRODER. (drickes- Tranér Anakr. 225 (1833), Dalin (1850)) (†) dryckesbroder. GR 24: 199 (1554). Lucidor (SVS) 37 (c. 1670).
(1) -BRUNN. brunn på allmän plats o. d. hvarur den förbipasserande har tillfälle att släcka sin törst. TT 1900, Allm. s. 249.
(1, 6; jfr anm. 2:o) -BÄGARE. (drickes- BoupptVäxiö 1738, Arcadius Folkskoleped. 71 (1903)) jfr DRYCKES-BÄGARE. HC12H 1: 44 (c. 1734). 3588 st. Dricksbägare af porslin. TLev. 1913, nr 23, s. 1.
(1) -FLASKA. MStenbock (1701) hos Loenbom Stenbock 1: 114. SFS 1894, nr 22, s. 3 (bland till fältutrustningen hörande saker).
(6) -GILLE. (†) dryckesgille. Palmblad Fornk. 1: 234 (1843).
(1, 6; jfr anm. 2:o) -GLAS. (drickes- Lind (1749; under dressor), Almqvist Colomb. 70 (1835)) förr: dryckesglas; numera: glas (vanl. utan fot) af lämplig storlek att dricka vatten, öl, dricka o. d. ur (motsatt BRÄNNVINS-, PUNSCH-, VIN-GLAS m. fl.). Siw små, blo dricks glass. BtFinlH 3: 235 (1549).
(1) -HO. (drickes- Broocman Hush. 3: 49 (1736), PT 1905, nr 138 A, s. 1)) för husdjur o. d.; jfr DRYCKES-HO. FoFl. 1908, s. 258.
(6) -HORN. (dricke- SvOrdspr. B 5 b (1636). drickes- RelCur. 52 (1682)) (†) dryckeshorn. Man gör icke gieft deicker (tryckfel, sannol. för drickes) hoorn, aff een hunderompa. SvOrds. B 5 b (1604). Verelius 40 (1681). Meurman (1846).
(6) -KALAS. (dricke- Gyldenhielm Psalt. 235 (c. 1605, 1650). drickes- Fallén Biogr. 23 (c. 1820)) (†) dryckesgille. Wallmark Resa 58 (1819). Blanche Våln. 591 (1847).
(6) -KAMP. (†) dryckeskamp. Gumælius Bonde 97 (1828). Tranér Anakr. 175 (1833).
-KAR, se B.
(1) -KOPP. (drickes- MSimmius (1685) hos Dybeck Runa 1842—43, 2: 63, LAHT) Schultze Ordb. 2214 (c. 1755). särsk. för kreatur i ladugård. TT 1894, B. s. 27. Vattnet gafs förr (i häststallet) i vid krubborna anbragta, öppna drickeskoppar. LAHT 1906, s. 442.
-KRUS, sbst.1, se sp. 2097. —
(1, 6) -KRUS, sbst.2 (dricke- BtÅboH I. 8: 210 (1637). drickes-. SthmStadsord. 1: 39 (1635), Lind (1749; under krause)) Schultze Ordb. 2448 (c. 1755). Anm. Möjl. hör ett l. par af de anförda citaten till DRICKA, sbst. 2.
(1) -KUR. (drick- 2NF, TWTallqvist i LbInternMed. 2: 1147 (1918)) med. JournLTh 1811, s. 489. Drickkurer af mineralvatten (i Karlsbad, Vichy etc.). 2NF 17: 518 (1912).
(1, 6) -KÅSA. (drickes- Lind (1749; under kuppe)) (numera knappast br.) kåsa; jfr DRYCKES-KÅSA. Hülphers Norrl. 4: 137 (1779).
(6, 7) -KÄMPE. (dricke- Hamarinus Bielke 36 (1647). drickes- Lind (1749; under sauff-hals)) (†) dryckeskämpe. Fernander Theatr. 70 (1695). Nordforss (1805).
(1, 6; jfr anm. 2:o) -KÄRL. (drick- MKlintberg i Landsm. VI. 1: 33 (1885). dricke- Dryselius Måne 35 (1694). drickes- Schroderus Os. 1: 621 (1635), BoupptVäxiö 1805) jfr DRYCKES-KÄRL. Verelius 41 (1681). Dessa (dricks-)brunnar skola anordnas med fyra vattenstrålar, af hvilka två äro afsedda att användas utan drickskärl. PT 1909, nr 58 A, s. 2.
(6) -LAG, n. (drickes- Posten 1769, s. 435, Dalin (1850; med hänv. till dryckeslag)) (†) dryckeslag. Schultze Ordb. 2598 (c. 1755). Tranér Anakr. 203 (1838).
(1) -LAMM. (drickes- OktMånTaxa 1722, DA 1824, nr 28, s. 2) (†) med mjölk uppfödt lamm. Rålamb 13: 62 (1690).
(1, 6) -PENNING. (drickes- BtÅboH I. 2: 127 (1625), Nordberg C. XII 1: 290 (1740), Lundin Alp. 288 (1883)) [efter t. trinkgeld] vanl. i pl.; jfr DRYCKES-PENNING.
1) (åtm. numera bl. tillf.) i egentlig bet.: penning(ar) att dricka för, penning(ar) till dryck. Monger sitter vnder predikan hema i sin werckstad at förtiena sig drickzpenningar, them han sedan then dagen dricker sig drucken af. Swedberg SabbRo 860 (1699, 1710). Att jag .. söker förtjena mig litet drickspengar med mina rim, bör ingen kunna förtänka mig. Tegnér (WB) 3: 472 (1821). särsk. (förr) om (visst) penningbelopp som indelt soldat l. ryttare (från slutet af 1600-talet till passvolansens genomförande) vid mönstring l. möte osv. (jämte bestämda naturapersedlar) till sin förplägnad erhöll af rote- l. rusthållare. LMil. 4: 1005 (1696). FörordnPassevol. 1786, s. 3.
2) frivillig ersättning l. gåfva som man (utöfver det fastställda priset) lämnar person i underordnad ställning (särsk. uppassare, tjänare, kusk, bud o. d.) för bevisad tjänst l. uträttadt arbete l. uppdrag, (extra) ”handtryckning”, dusör. Rikliga, rundligt tilltagna drickspengar. BtÅboH I. 2: 127 (1625). Gie Bertil stackare (en uppassare) Er Sexstyfver, ni kasta på bordet, til driks-pengar. Gyllenborg Sprätth. 69 (1737). Vi tryckte en liten drickspenning i hennes hand. Wallmark Resa 79 (1819). ”Det var så godt det” — sa' torparn, fick en örfil och tolf skilling i drickspengar. Holmström Sa' han 21 (1876). Anm. Hvard. användes ofta elliptiskt dricks, vanl. med plural innebörd. Ge två kronor i dricks! Han fick inga dricks. Cavallin Kipling Gadsby 66 (1897).
(6) -SAL. (†) dryckessal. Weise 1: 203 (1769).
(1, 6; jfr anm. 2:o) -SKÅL. (dricke- Dryselius Måne 239 (1694). drickes- FörtHertJohLöseg. 1563, s. 14, Lind (1749; under trinck-schale), Hagström Herdam. 2: 158 (1898)) (numera föga br.) dryckesskål. En (antik) dricksskål med handtag. JournLTh 1811, s. 257.
(1, 6) -SLANT. (hvard., ringaktande) om drickspenning(ar). Agrell Sthm 268 (1892).
(1, 6) -VARA. (mindre br.) dryckesvara; nästan bl. i pl. Hallenberg Hist. 3: 166 (1793). PT 1904, nr 197, s. 2.
(1) -VATTEN. (drickes- Bremer Pres. 35 (1834)) jfr DRYCKES-VATTEN. Landell Bligh 28 (1795).
Spoiler title
Spoiler content