EBAUCHE ebå4ʃ, r.; best. -en; pl. -er.
Etymologi
[liksom t. ebauche av fr. ébauche, vbalsbst. till ébaucher (se EBAUCHERA)]
(numera knappast br.) konst. användt ss. vbalsbst. till EBAUCHERA: utarbetande av ett första utkast l. en skiss; äv. konkret: utkast, skiss. H. C. Nordenflycht (1763) hos Kruse Nordenflycht 379. Voro närvarande vid den första ebauchen til detta vackra arbete (dvs. Sergels byst av G. III) grefve Düben (m. fl.). G. J. Ehrensvärd Dagb. 1: 282 (1779). Tegnér 6: 89 (1827; i bild). 2 NF 19: 187 (1913; konkret).
