[fsv. e(-); uppkommet i svagton ur I, prep., över ett mellanstadium av kort i]
obetonad förstavelse, som åtm. numera saknar eget (tydligt framträdande) bet.-innehåll o. delvis bl. åstadkommer en fylligare växelform till form utan ifrågavarande pref.; numera bl. i EMELLAN,EMELLANÅT,EMELLERTID,EMOT,förr äv. i ebland, efrå(n), egen, egenom, ehop m. fl. (se IBLAND, IFRÅN, IGEN, IGENOM, IHOP osv.).
Anm. Växlingen mellan form med e- o. kortare form utan pref. synes väsentl. följa samma regler som motsv. växling vid i- (IBLAND osv.). Se för övr. under de enskilda orden.
