[av nt. ēbrekersk l. efter t. e(he)brecherisch; se för övr. under EBRÄKARE]
(†) äktenskapsbrytande, horisk. Thetta wrånga och eebräkirska slectit söker effter teekn. Mat. 12: 39 (NT 1526; Bib. 1541: horiska, Luther: ehebrechersche, gr. μοιχαλίς); jfr: Eebräkerska slectet, så kallar Christus Judhanar, thet är hooractugt eller troobräkerskt slecte, och thet sinom brudgumma (thz är gudhi) ingen troo hölt. Förspr. t. NT 5 b(1526). O. Petri 2 Post. 59 b(1530).
SAOB
