EFTERPREDIKNING, r. l. f.; anträffat bl. i pl. -ar.
(†; ss. det vill synas försmädl. l. ironiskt) om framställning (meddelande, förmaning osv.) som en präst efter predikan l. efter gudstjänsten riktar till sin församling. Hwilken twist pastor sielf medh sina otidiga efterprädickningar har förorsakat. Växiö domk. akt. 1680, nr 259. Wi wilja ej weta af några efterpredikningar och munklammer (dvs. kält). Cavallin Herdam. 5: 118 (cit. fr. c. 1710; yttrande av en fogde som ville hindra prästen att bötfälla dem som kommit för sent till kyrkan). — oeg., om meddelande efter gudstjänsten av annan än prästen. Ty är ock kommit ther til, at wi nu fast alla predikodagar moste höra andra effterpredikningar ... Wore thet ock ei merr än en länzman och fierdingsman, som samma effterpredikan ansteller. Swedberg Bet. om Sv:s olycko 13 (1710).
