publicerad: 1919
EFTERTÄNKLIG äf3ter~täŋ2klig (eftertä´nkelig Weste), adj. -are. adv. -A (se under EFTERTÄNKLIGT), -EN (se under EFTERTÄNKLIGT), -T (se d. o.).
Ordformer
(-tänkl- (-tänckl-, -tenckl- osv.) Stiernhielm VgL Föret. 1 (1663) osv. -tänkel- (-tänckel-, -tenckel- osv.) RARP 2: 115 (1634), Dalin Arg. 2: 183 (1734, 1754), A. Quennerstedt i Karol. krig. dagb. 11: I (1916) m. fl. — -ligit(t) (n.) RP 7: 277 (1638), Linné Bref I. 1: 222 (1768) m. fl.)
Etymologi
1) [jfr motsv. anv. i ä. dan. o. t.] (numera föga br.) som är ägnad att väcka eftertanke, som är värd att tänka på l. besinna, som förtjänar uppmärksamhet l. beaktande, tänkvärd, beaktansvärd, behjärtansvärd; betydelsefull, märklig. RARP 2: 115 (1634). Thet är en fast efftertencklig historia .. then Propheten Jeremias .. osz lemnat hafwer at läsa om the Rechabiter. Swedberg Cat. a 5 a (1709). Jag har haft en myket eftertänkelig dröm. Björner Hrolf Kr. 14 (1737). Eftertänckeliga Sanningar. Mörk Ad. 2: 4 (1744). Den .. eftertänkliga varningen: i dag mig, i morgon dig. Wallin 2 Pred. 3: 57 (1828). Detta läroverks inspektor, som bringat eder så månget vänligt, eftertänkligt .. ord. Wåhlin Skoltal 62 (1872). A. Quennerstedt i Karol. krig. dagb. 11: I (1916).
2) [jfr motsv. anv. i ä. dan. o. t.] (numera bl. ngn gg arkaiserande, i sht i historisk, av äldre tiders språkbruk påverkad framställning) betänklig, som tål att tänka på, som är ägnad att väcka tvekan l. farhågor; bekymmersam, oroväckande; som kan innebära fara, farlig. Att sluta (dvs. avstänga, skilja) H(en)nes M(ajestä)tt ifrån sin dotter, vore efftertänkeligitt för oss. RP 7: 277 (1638). Det är en eftertänkelig sak .., om man skulle votera öfver våra gambla Privilegier. 2 RARP 6: 201 (1731). Sjukdomen (började) at blifva nog eftertänkelig. C. M. Dassow i VetAH 1750, s. 187. Mannaårens dårskaper äro vida eftertänkligare än barndomens dockor. Livijn 2: 6 (1817). Huru eftertänkligt det ansågs att skrifva mot männen vid styret, visar följande lilla anekdot. B. v. Beskow Lefnadsm. 103 (1857). NF 12: 879 (1888). — (†) med konkret(are) huvudord. Huuset Österrijke .. är så wijda för Tydskland efftertänckeligit, at thet Ständernes Frijheet icke må vndertryckia, och sigh ther aff högst rådande giöra. Brask Pufendorf Inl. t. hist. 329 (1680). Vår resa begynte blifva lång, och mera eftertänkelig, än vi i början förmodat. Hasselquist Resa 182 (1751). Språkmästaren låg och grubblade på den eftertänkliga morgondagen. C. F. Dahlgren 5: 114 (1833).
3) (†) som fordrar eftertanke, som anstränger tankeförmågan, besvärlig, svår. Våre generum gamle åtskillnad skulle .. vara mycket äftertänklig för de främmande (dvs. för utlänningarna). Tiällmann Gram. 188 (1696). Svåra och eftertenckeliga syslor. Rydelius Förn. 162 (1721, 1737). Om de ord, som genom bruket hafva fått ett visst (oriktigt) skrifsätt .. äfven kunna bringas till ett skiäligt skrifsätt; är en annan och eftertänkeligare fråga. Hof Skrifs. 142 (1753).
4) (†) som kan tänkas l. låter tänka sig l. beräkna sig; tänkbar, upptänklig; beräknelig. Huru stort quantum af hwardera (pälssorten) .. inkommer om åhret är icke efftertänckeligit. Barckhusen Cotossichin 98 (1669). (Jag) har .. på alt efftertänkeligit sätt sökt til at utleta ..(,) om han (osv.). Växiö domk. akt. 1736, nr 238.
5) [jfr motsv. anv. i t.] (†) som tänker efter l. reflekterar, eftertänksam, tänkande, spekulativ. Skarpsinnige och widt efftertenkelige Hufwuden. Schroderus Osiander 1: 411 (1635).
6) (†) betänksam, bekymrad; om uppsyn, min o. d. En vaktknekt .. antog (emot mig) en högst eftertänklig min. Livijn 1: 339 (1824). C. V. A. Strandberg 5: 258 (1862).
Ssg (till 2): EFTERTÄNKLIGT-VIS, adv. (-tänkelig-) (†) på ett betänkligt sätt, betänkligt. (Den klagande) som så eftertänkeligvis med sina meriters upphöjande .. klandrar .. Consistorii göromål. Cavallin Herdam. 4: 20 (cit. fr. 1735).
Spoiler title
Spoiler content