EJDERDUN äj3der~dɯ2n, i sydligaste Sv. äv. 40~1, n.; best. -et; pl. (föga br.) =.
Etymologi
[jfr d. ederdun, isl. ǽðardún, holl. eiderdons, t. eiderd(a)une, eng. eiderdown; se EJDER o. DUN. — Formen åderdun har bildats i anslutning till ÅDA, ejderhona, formen äderdun i anslutning till den isl. formen]
dun av ejder; äv. om kuddar, dynor osv., stoppade med ejderdun; nästan bl. koll. i sg. Äkta ejderdun, dvs. dun som honan plockar av sig under ruvningen; dödt ejderdun, dvs. sådant som erhålles av den skjutna fågeln. Hwad giäller om du såfwa finge / På miukste etterdun. En saml. öfvers. o. bearb. 67 (c. 1712). De fina och mjuka fjädrar, som i almänhet heta etterdun. Sv. Merc. 3: 902 (1758). Flickors vänskap är som etterdun i et öppet fönster. Dalin Vitt. 6: 450 (c. 1760). Dumhet, nöjd och skön och fet, / På Ederdun sin hvila tager / Och frodas uti kräslighet. Kellgren 2: 162 (1780). O! om du ömt och troget älskar mig / .. Hvad gör det då om Amor gått att bädda / Vår säng med fjäder eller iderdun? Tegnér (1805) hos Wrangel Tegnérs kärlekssaga 297. Dunen (av ejdern) äro under namn af Ejderdun verldsbekanta för sin lätthet och spänstighet. Nilsson Fauna II. 2: 453 (1835). Jag är ju aldrig ond mer. Jag är som ett ejderdun (dvs. mjuk). Lagerlöf Bannlyst 33 (1918).
Ssgr: A: EJDERDUN-FÅNGST, se B.
B: EJDERDUNS-BOLSTER. —
-BÄDD. Bouppteckn. i riksarkivet 1699. —
-KUDDE. —
-TÄCKE.
