EROTIK e1rωti4k l. er1-, l. -ot-, äv. -åt-, r. (l. f.); best. -en.
Etymologi
[jfr gr. ἐρωτική τέχνη, kärlekskonst; se vidare EROTISK. Bet. 2 är i de moderna språken äldre än bet. 1]
1) om det erotiska elementet i samlivet människor emellan; (flyktigt l. ytligt) kärleksliv; ”flört”, kurtis. Litet oskyldig erotik. Thilda hade föga sinne för erotik; i alla händelser slumrade det ännu. Hedenstierna Fru W. 28 (1890).
2) erotisk diktning, kärlekspoesi; (en författares) sätt att dikta om kärleken. Hr Leopolds Erotik är .. intet annat än, stundom: ganska väl tournerade Gallanteririm. Hammarsköld Sv. vitt. 2: 170 (1819). Grubbe Est. ordl. (c. 1845). —
