SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1922  
EROSION e1rωʃω4n l. er1-, r. l. f.; best. -en, vard. (utom i södra Sv.) äv. =; pl. -er.
Etymologi
[ytterst av lat. erosio (-ōnis), frätning, vbalsbst. till erodere (se ERODERA)]
geol. vbalsbst. till ERODERA: avnötning, bortnötning, nötning. Rebau Naturh. 3: 104 (1879). På grund af flodens erosion bildar (stranden) en .. tvärbrant, afskuren vägg. Hedin Asien 1: 67 (1903). — jfr IS-, VIND-, VÅG-EROSION m. fl.
Ssgr: EROSIONS-ARBETE~020, äv. ~200. —
-DAL. dal som uppkommit gm erosion. Bergstrand Geol. 21 (1859).
-FÅRA. jfr -DAL. Fennia XIII. 2: 55 (1896).
-KRAFT.
-TERRASS. gm erosion bildad terrassformig avsats. Fennia XII. 5: 41 (1896).
Spoiler title