publicerad: 1922
ETSA et3sa2, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -NING (se d. o.); -ARE (se d. o.).
Ordformer
(etsa Forsius Min. 34 (c. 1613) osv. ätsa O. Kolmodin (1720) i 3 SAH 15: 333, AJourn. 1814, nr 226, s. 1)
Etymologi
[jfr d. ædse, holl. etsen, eng. etch, av t. ätzen, fräta, eg.: låta äta, av mht. etzen, fht. ezzen, giva att äta; liksom isl. etja, giva att äta, av ett germ. *atjan, kausativbildning till ÄTA; jfr med avs. på bet.-utvecklingen BETA, v.3]
1) om syra (l. annat ämne): utöva en frätande l. brännande invärkan på (ngt), fräta, bränna. Forsius Min. 34 (c. 1613). Fluorvätes förmåga att etsa glas. Rosenberg OorgKemi 354 (1888). — särsk.
a) med. sönderfräta l. förstöra (kroppens vävnader). Några (metalloxider o. salter) rent af etsa och förstöra den ytliga väfnaden. NF 19: 49 (1895).
b) bildl. Etsande kritik. Rydberg FilosFörel. 2: 41 (1877). Etsande hån. Lundegård LaMouche 45 (1891).
2) med användande av syra (l. annat dylikt ämne) fräta l. bränna. Järn och Stål frätas, etsas, betas och uplösas, nästan uti alla vätskor, utom prässade oljor. VetAH 1774, s. 3. FotogrT 1888, nr 3, s. 6. — särsk.
a) gm behandling med syra (l. gm inbränning av tungspat, blyvitt l. dyl., l. gm sandbläster) åstadkomma en (vanligen fördjupad) bild på ett på visst sätt berett föremål (plåt- l. glasskiva o. d.), antingen för ornerande av föremålet i fråga l. (i sht) för att sålunda erhålla en stämpel för bildens avtryckande å papper; ofta med inbegripande av den behandling som föremålet undergår före syrebehandlingen, ss. påläggande av etsgrund o. bildens ingraverande i densamma. Medh thetta præparerade Wax bestryk Sölff eller Koppar, och affrijt ther vthi, så grant och subtiligt som tu wilt, och etza, thet skal aldrigh gå ifrå sijne affrijtte Linier. Forsius Min. 43 (c. 1613). Konsten att etsa på metaller. TT 1878, s. 260. — särsk.
α) med obj. betecknande det föremål varpå etsas. Ritadt och etsadt .. arbete, m. m. Kungör. 22/2 1787, s. A 2 b. Då teckningen är färdig, .. etsas (plåten) 15 minuter med förtunnad salpetersyra. AHB 45: 55 (1870). 2UB 10: 264 (1907).
β) med obj. betecknande den bild som gm etsning ingraveras. Sjöar och strömmar äro (på kartan) i allmänhet stelt etsade. JournSvL 1799, s. 614. Den 8 Octob. etsade jag färdigt slaget vid Dalaborg. Holmbergsson Flor. 28 (1832). Det mönster man önskar etsa. Hagdahl Det bästa 183 (1885). De blad, som .. (Zorn) hittills etsat. SD(L) 1902, nr 515, s. 3.
γ) bildl. Titt namn i medlertid står ätzat i wårt minne. O. Kolmodin (1720) i 3SAH 15: 333. Dessa mångåriga kval, som Fredrika Bremer .. så etsande kunnat skildra. VerdS 188: 7 (1912).
b) tekn. i uttr. etsad spets, spetsliknande broderi som framställes på det sätt att mönstret medelst maskin broderas på en bottenvävnad, vilken därpå bortskaffas medelst en kemisk behandling, som lämnar broderiet oskadat, l. på annat sätt, varpå detta kvarstår ss. en genombruten spets. 2UB 8: 436 (1900).
Särskilda förbindelser: ETSA BORT10 4. till 2: gm etsning borttaga; äv. bildl. WoL (1889; under discharge). De gångna årens qval hafva etsat bort hvarje känsla af barmhärtighet. PT 1912, nr 300, s. 3. jfr BORT-ETSA. —
2) till 2 a.
a) tr.: gm etsning ingravera. På Shakspeare's tid brukade .. knifsmederna etsa in deviser på sina arbeten. Hagberg Shaksp. 12: 404 (1851). bildl.; i sht om ngt som man hört l. sett: fästa (i minnet), skarpt inprägla. Hvarje småsak på hans person etsades in i hennes sinne. Benedictsson FruM. 358 (1887).
b) refl.; särsk. bildl., om ngt som man hört l. sett: fästa sig (i minnet). Originalets typ .. hann .. etsa sig in i hans fantasi. NF 9: 1448 (1885). —
ETSA SIG FAST10 0 4. till 2 a; särsk. bildl., om ngt som man hört l. sett: fästa sig (i minnet). Den liffulla gruppen (hade) aftecknat sig mera bjert, liksom etsat sig fast i erinringen. Benedictsson Peng. 283 (1885). SD(L) 1897, nr 417, s. 4. —
Ssgr: A: (2 a) ETS-BAD. tekn. Till beredning af ets- eller ”matt”-baden (vid glasetsning) användes förr i tiden åtskilliga fluorföreningar. 2UB 7: 282 (1903). —
(1) -BETA. färg. skarp vätska som vid tygtryck användes för att å tyg som redan blivit färgat i ngn färg framkalla vita (l. färgade) mönster. Almström Tekn. 2: 479 (1845). 2UB 8: 534 (1900). —
(2 a) -GRUND. fast l. flytande, mot syror motståndskraftigt ämne varmed ett föremål som skall etsas överdrages o. på vilket teckningen utföres med etsnål. Rinman 1: 476 (1788). —
(1) -KALK. (mindre br.) kalciumhydrat, släckt kalk. Rothstein Byggn. 154 (1856). 2UB 8: 605 (1900). —
-MASSA.
-MEDEL. särsk.
(1) -NATRON. natronhydrat, kaustikt natron, kaustik soda. AHB 45: 40 (1870). Kjellander Drogisthb. 60 (1912). —
(2 a) -NÅL. spetsig stålnål varmed den bild som skall etsas tecknas på etsgrunden, varvid underlaget (plåten osv.) blottas för syrans invärkan; radernål. Möller (1790). Levertin Leg. 77 (1891). —
(2) -PROV. tekn. provning av den inre strukturen hos ett metallstycke gm etsning av en glattpolerad yta av detsamma. JernkA 1897, s. 216. —
(1 a) -SALVA. (etse- Rålamb 13: Dd 3 a (1690)) (†) etsande salva. En Etz-Salfwa. .. Det förtärer det rutna och döda Köttet. Rålamb 13: 172 (1690). —
(1 a) -SKORPA. skorpa som uppstår på ett ställe på kroppen som utsatts för invärkan av ett frätande ämne. 2NF (1907). —
(2 a) -VAX. på visst sätt beredd massa som användes ss. etsgrund. Berzelius Kemi 1: 355 (1808). 2UB 6: 90 (1904). —
(2 a) -VÄTSKA. frätande syra som användes för etsning; jfr -VATTEN. Etsvätska för koppar. AHB 45: 53 (1870).
B (†): ETSE-SALVA, se A.
Spoiler title
Spoiler content