SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1922  
ETRUSKER etrus4ker, m.; best. -n; pl. =; äv. ETRUSK etrus4k, m.; best. -en; pl. -er.
Ordformer
(etrusk Weste (1807) osv. etrusker, sg., WoJ (1891) osv. etrusker, pl., Bliberg Acerra 251 (1737) osv. etrusser, pl., Rudbeck Atl. 1: 73 (1679). hetrusker, pl., Sylvius, Regnér Begr. 87 (1780))
Etymologi
[jfr t. etrusker, pl., fr. étrusques, pl.; av lat. etrusci (äv. hetrusci), substantiverad pl. av etruscus (se ETRUSKISK)]
invånare i (det forna) Etrurien, etrurier; ngn gg om invånare i det nuvarande Toscana. Sylvius Mornay 420 (1674). Ahrenberg Män. 5: 66 (1910).