(numera bl. ngn gg arkaiserande) inledande en allmän relativsats, förr stundom följt, vanl. ej omedelbart, av ett (pleonastiskt) ock l. helst (jfr anm. till E-, pref.1 8): varifrån än, vadan än. Hes. 39: 4(Bib. 1541). Man .. (skall) icke .. föruthan åthskildnat antagha Tiänare, ehwadan the och komma löpandes. Schroderus Cogn. A 5 a(1617). Din ankomst fröjdar mig; ditt möte, son! / Är lyckosamt, ehvadan du må komma. Nicander 2: 385(1820). Kindblad(1870). — särsk. omedelbart åtföljt av som. Ehwadan som helst lijknelsen äre taghen. Emporagrius Oxenstierna 56(1655).
