EXEMTION äk1sämtʃω4n l. -ämʃ-, l. -em(t)ʃ-, r.; best. -en; pl. -er.
Etymologi
[jfr t. exem(p)tion, eng. o. fr. exemption; av lat. exemptio (-ōnis), vbalsbst. till eximere (se EXIMERA)]
befrielse l. fritagande (från skyldighet l. onus l. från ngns myndighet); äv. konkretare: ”frihet”; numera bl. i fråga om katolska förh. (jfr under EXEMT). (Ridderskapet o. adeln erhålla) Special Frijheet och exemption på samma sitt Ridderhws .. för all Stadzens tungo och beswär. RARP 1: 1 (1626). Sådana Stånds exemtioner och .. företrädesrättigheter. LittT 1796, s. 80. De kloster, som åtnjöto exemtion, d. v. s. stodo direkt under den hel(iga) stolen. KyrkohÅ 1913, s. 206.
