EXOTISK äksω4tisk, adj.; adv. -T.
Etymologi
[jfr t. exotisch, eng. exotic, fr. exotique, lat. exoticus; av gr. ἐξωτικός, till ἒξω (se EXOGAMI)]
utländsk, främmande; särsk. om växt l. djur, folk l. språk o. d. från (den heta zonen l.) långt avlägsna länder; i överförd anv. om litteratur- l. konstvärk l. riktning inom litteratur o. konst o. d.: som gör ett främmande, från det inhemska starkt avstickande intryck. Nilsson ÅrsbVetA 1831, s. 38 (om fåglar). Konsten .. är här (i München) en exotisk planta, fostrad i drifhus. Snellman Tyskl. 197 (1842). Exotiska växter. BotN 1868, s. 66. Bägge dessa element, det inhemska och det exotiska, hade alltjämt funnits och stannade alltjämt kvar (hos Atterbom). Vetterlund StudDikt. 49 (1901). En .. europeiska, som roar sig med att hålla en exotisk tjänstepersonal. SvD(L) 1903, nr 323, s. 1.
EXOTISM, r. [jfr eng. exotism, fr. exotisme] exotisk karaktär l. läggning o. d.; böjelse för vad som är exotiskt; litteratur- l. konstriktning som (med förkärlek) behandlar exotiska (i rum l. tid långt avlägsna) ämnen o. d. Det finnes ingen exotism i (A. T. Gellerstedts) .. temperament. F. Vetterlund i AB 1900, nr 290 C, s. 1. ”The Bard” (av T. Gray) är väl .. det första .. betydande brottet med den gamla klassicismen, exotismens första praktblomma. Blanck NordRenäss. 71 (1911). Trots Heidenstams exotism fanns det dock innerst hos honom så mycket svenskt. Söderhjelm Levertin 2: 47 (1917).
