publicerad: 1927
FÖRLUSTELSE förlus4telse l. fœr-, i Sveal. äv. 0302, r. l. f.; best. -en; pl. -er.
(i sht i skriftspr.) vbalsbst. till FÖRLUSTA 2, 3: roande, förnöjelse, nöje; äv.: glädje, behag. Det syns som Imagon haft omak för Lucas och tömt sin pung til hans förlustelse. Dalin Arg. 2: 150 (1734, 1754). Den fullkomligaste frihet rådde bland dem, äfven uti att skuffas och knuffas, till allmänhetens förlustelse. Wingård Minn. 5: 175 (1847). Till sin förlustelse håller man gästabud, och vinet gör livet glatt. Pred. 10: 19 (Bib. 1917). — särsk. konkretare, om ngt som tjänar till att förnöja l. roa; nöjestillställning, nöje; lustbarhet. Dansen och förlustelsen fortsattes tills efter midnatt. Nicander Minn. 1: 201 (1831). Baler .. tillställdes ... Sju plåtar .. var den vanliga afgiften, hvarföre ock dessa förlustelser icke besöktes af andra än de förmögnaste. KLilljebjörn Hågk. 15 (1838). Jag (kunde) icke .. deltaga i något gladt kamratlif, i hvars förlustelser ingingo sexor med punsch, kortspel o. s. v. De Geer Minn. 1: 41 (1892).
-PLATS. (mindre br.) nöjesplats. Stockholmsboernas talrikast besökta promenad- och förlustelseplats är den allmänt bekanta, mångbesjungna Djurgården. Thomée IllSv. 88 (1866). Sthm 3: 246 (1897). —
-STÄLLE. (numera mindre br.) nöjesplats, nöjeslokal. Thomée IllSv. 208 (1866). Han hade .. aldrig besökt hvarken teatern eller annat offentligt förlustelseställe. Ljunggren SmSkr. 3: 137 (1881). Klint (1906).
Spoiler title
Spoiler content