publicerad: 1927
FÖRMIDDAG fö3r~mida2g l. fœ3r~, äv. ~mid2ag l. ~mid2ag, vard. ~mid2a (fö`rmiddag Weste; fö`rmi´ddag o. fö`rmiddág Dalin), r. l. m.; best. -en, vard. -middan ~mid2an; pl. -ar.
Etymologi
[jfr d. formiddag, holl. voormiddag, t. vormittag; till FÖR- I 2 a; med avs. på bildningssättet jfr EFTERMIDDAG]
om den del av dagen som ligger mellan morgon (tiden för uppstigandet) l. frukost o. kl. 12 middagen l. mellan frukost o. middagsmål (i kretsar där detta icke intages mycket sent); vid angivande av klockslag tiden mellan kl. 12 midnatt o. kl. 12 middagen; i sistnämnda anv. ofta skrivet förkortat: f. m. 2RARP 4: 525 (1727; se under EFTERMIDDAG). Toilett och dejeuné uppfyllde förmiddagen. Leopold 2: 281 (1800, 1815). Just som morgonen höll på att övergå till förmiddag, kom en ensam vildgås flygande. Lagerlöf Holg. 1: 41 (1906). — jfr HELGDAGS-, LÖRDAGS-, SOMMAR-, SÖNDAGS-FÖRMIDDAG m. fl. — särsk.
a) i adverbiella tidsbestämningar, ss. en förmiddag, hela, halva förmiddagen, på l. under, i sht förr äv. om förmiddagen, på l. under l. om förmiddagarna. Lind (1738). (Byggnaden) hindrar solen hela förmiddan komma på trädet. AArgillander (1752) hos Linné Bref I. 3: 88. Kl. 10 om förmiddagen. Weste (1807). I dag på förmiddagen har jag varit ute och sett Kappridningen 1 mil utom Staden. Tegnér (WB) 7: 386 (1833). De Geer Minn. 2: 122 (1892). — särsk.
α) (numera föga br.) i uttr. i förmiddag, under innevarande dags (just pågående l. kommande) förmiddag; förr äv.: i förmiddags. Weste (1807). Jag har sett honom i förmiddag. Moberg Gr. 264 (1815). Meurman (1846).
β) i uttr. i förmiddags, under innevarande dags förflutna förmiddag, förr äv. i dag, i går förmiddags, i dag, i går på förmiddagen. Weste (1807). Tholander Ordl. (c. 1870; uttr. i dag, i går förmiddags). Han kom upp i förmiddags i salen. Rydberg Vap. 212 (1891).
γ) i sg. obest. utan förb. med artikel l. prep. l. adjektiviskt bestämningsord: på förmiddagen l. förmiddagarna; numera bl. i uttr. som i går, i morgon, lördag (osv.) förmiddag o. d. samt i förb. för- o. eftermiddag, varje för- o. eftermiddag. På hafstranden ser man fruntimmer som vipor eller vildgäss, helst förmiddag. Thorild 3: 463 (1788). I går förmiddag. Tegnér (WB) 7: 385 (1833). Såväl sekreta utskottet som rådet beslöto att .. hålla dagliga möten både för- och eftermiddag. Odhner G3 1: 128 (1885).
δ) i sg. best. utan förb. med prep. l. adjektiviskt bestämningsord: på förmiddagen l. förmiddagarna; numera bl. i förb. med bestämning angivande ett visst klockslag. AJGothus ThesEp. 3: 119 (1619). Dagen ther efter, widh pasz Klåckan 9. För-middagen. Kiöping Resa 23 (1667). Förmiddagen, svarade han, skal Fröken upfostras som en Mansperson, och efter middagen som et Fruntimmer. Ågren Gell. 6 (1757). Mellan kl. 10 f. m. och 12 middagen. PT 1899, nr 297, s. 2.
b) [efter uttr. sova middag] i uttr. sova förmiddag, taga sig en stunds sömn på förmiddagen. Strindberg SvÖ 2: 179 (1883). Essén HustrFörfl. 91 (1913).
-BJUDNING. —
-BRUK. i uttr. till l. för förmiddagsbruk, till l. för att användas på förmiddagen. SvD(B) 1916, nr 355, s. 13. —
-DRÄKT. särsk. om för förmiddagsbruk avsedd högtids- l. sällskapsdräkt, ss. (i fråga om män) jackett- l. bonjourkostym. KonstNyhMag. 5: 12 (1822). —
-SOL. Vår Allmoge säger at förmiddagssolen är bäst. VetAH 1804, s. 60. (Gudmund) afmålade sin egen atelier, sedd .. i förmiddagssol. Rydberg Vap. 211 (1891). —
-SÖMN. Näst invid dörren satt en .. famulus, fördjupad i en söt förmiddagssömn. Törneros Bref 1: 324 (1831). Cavallin (1875). —
-TIMME. särsk.: förmiddagslektion (i skola). —
-VAKT. sjöt. vakt ombord å fartyg mellan kl. 8 f. m. o. 12 middagen. ReglFl. 1875, 3: 111. Wrangel SvFlBok 347 (1898). —
Spoiler title
Spoiler content