FÖRMODANDE förmω4dande l. fœr-, i Sveal. äv. 0302, n.; best. -et; pl. -en. Anm. Ordet användes numera i sht i pl. (jfr anm. under FÖRMODAN).
(i sht i skriftspr.) vbalsbst. till FÖRMODA 2; nästan bl. konkretare: antagande, gissning, förmodan (se d. o. 1). Jag kan här icke närmare redogöra för mina förmodanden angående sammanhanget mellan den enskilda menniskan och hennes ängel. Wikner Pred. 40(1871). De förmodanden, som ovan uppställts. Nilsson FestdVard. 92(1925).
