1) (numera bl. i skriftspr., föga br.) motsv. FÖRMODA 2:som kan förmodas, antaglig, trolig, sannolik; numera särsk. i uttr. det är förmodligt att (osv.). GR 3: 37(1526). Är förthenskul intet förmodeligit, at någon sielff sitt Ook lähr hielpa at hooptimbra. Brask Pufendorf Hist. 330(1680). Är det då icke förmodligt, att (osv.). Larsson Intuition 44(1892). — särsk. ss. attribut l. predikatsfyllnad till substantiviskt huvudord: sannolik, antaglig.
a) (†) som kan antagas l. väntas uppstå l. äga rum. RARP 1: 38(1627). Vthi vtgången på thenne Månan, är wackert wäder förmodeligit. Schwartz Alm. 1646, s. 32.
b) som kan väntas l. antagas vara (hava varit) l. komma att bliva (ngt). SP 1779, s. 22. Jag .. kunde (icke) tänka på att strängt restituera Dantes förmodliga rättskrivningsvanor. Wulff Dante 61(1897). Uppgiva de förmodliga dimensionerna av det timmer som faller ur trädet i fråga. VerdS 191: 24(1913).
2) (†) motsv. FÖRMODA 4:som man (ngn) kan tro att man (han) har stående i utsikt för sig; som kan befaras; som man (ngn) gör l. gjort sig förväntningar om. Att Vijborg .. befestedt bliffve motte för sådane förmodelige farligheetter, som thu berörer. GR 20: 241(1549). (Efter knappt en månad) föll all Förhopning om then förmodelige Fridhen vthi en Brunn. Schroderus Os. III. 2: 71(1635). Dalin Hist. III. 2: 61(1762). Stjernsköld .. uppkastade en tranchee emellan dem och staden, hvarigenom all förmodlig undsättning blef dem afskuren. Hallenberg Hist. 4: 655(1794).
