SAOL     SO     SAOB     Alla tre   läs på saob.se
SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1927  
FÖRORSAKA fö3r~ωrsa2ka l. fœ3r~ (förorsa´ka Weste; föròrsáka o. fö`rorsáka Dalin), v. -ade. vbalsbst. -AN (†, GR 17: 622 (1545), Därs. 18: 258 (1547: förorsaken)), -ANDE, -ELSE (†, Lind (1738, 1749), Möller (1745, 1755)), -NING (numera knappast br., Tegel G1 1: 221 (1622), Rein Psyk. II. 1: 29 (1891)); -ARE (numera bl. tillf., Linc. (1640; under conditor), Rydberg Myt. 1: 171 (1886)).
Ordformer
(-ords- 1543—1846. -ors- 1528 osv. -u(h)rs- (-wrs-) 1525—1645. -års- c. 1585)
Etymologi
[liksom d. foraarsage efter mnt. vororsaken o. t. verursachen; jfr FÖR- II B o. ORSAKA]
1) (i sht i skriftspr.) orsaka, vara orsak(en) till (ngt); (ss. orsak) vålla l. alstra l. åstadkomma l. ge upphov till (ngt), medföra, föranleda; ofta med indirekt obj.: vålla l. bereda (ngn l. ngt ngt); äv. i förb. med att-sats: vålla l. medföra l. göra att osv.; i pass. ofta närmande sig l. övergående i bet.: uppstå l. uppkomma (av ngt). Thet Jesteöll, och the stålkakur, som i ther (dvs. i Västergötland) bruge pläge, haffwer nw i long tiid forursakat, atuj icke haffue giffuit oss tiit nid. GR 12: 248 (1539). Gåsakött, Anckor (m. m.) .. som förorsaker köld och slemmighet i Maghan. L. Paulinus Gothus Pest. 79 a (1623). Ni måste .. hafva en hjertelig ånger öfver synden, som har förordsakat vår käre Frälsare all denna pinan. Murbeck CatArb. 2: 169 (c. 1750). Proportionen mellan straffet och de brott som detsamma förordsakat. Biberg 3: 358 (c. 1823). I synnerhet förorsakade mig de engelska formaliteterna mycket besvär. De Geer Minn. 2: 197 (1892). — särsk.
a) (numera föga br.) i pass. i förb. med prep. genom: förorsakas av (ngt). Verelius 135 (1681). Gamla Vpsala Stads sidsta vndergång lärer .. wara genom wådeld förorsakad. Peringskiöld MonUpl. 223 (1710). Franzén Pred. 5: 112 (1845).
b) (†) i uttr. förorsaka (ngt) av sig, föra med sig (ngt), föda av sig (ngt). Kopparmyntet förorsakar myckin oredho aff sigh i handell och vandell. RP 6: 440 (1636). HSH 6: 140 (1658).
c) (†) i uttr. förorsakandes av (ngt), i följd av (ngt). Förorsakandes af Kyrkietijendernas afgång. HSH 31: 22 (1663).
d) (†) refl.: orsakas, vållas, uppstå, uppkomma, framkallas, komma sig (av ngt). Lygnactug tall och rycte .. ther vtaff med tiden mykin twedract .. sig kunde haffua forwrsakat. GR 2: 161 (1525). Lättia och drinckerij tager dageligen till .., huilcket sig mäst förorsakar af tobaks otijdige och öfuerflödige brukande. HSH 31: 440 (1638). Rääf Ydre 3: 292 (i handl. fr. 1722).
2) (†) giva (ngn) skäl l. anledning (till ngt); föranlåta, föranleda (ngn att göra ngt); komma (ngn att göra ngt); bringa l. förmå l. tvinga l. nödga (ngn till ngt). At hans Kon. M. icke litet förorsakat warder, at finna och bruka ther andra Vthwägar til. GR 5: 132 (1528). Att Rysserne icke måge af förtviflan till affall förorsakes. OxBr. 5: 2 (1611). Att min käre farkär var förorsakat att gå med en käpp. Ekeblad Bref 2: 259 (1661). Som få studiosi äro begåfvade med så lyckeligt snille at de första gången kunna inhemta alt, förorsakas de merendels andra gången genomgå en dylik curse. Linné Bref I. 1: 164 (1757). — jfr NÖD-FÖRORSAKA.
Spoiler title
Spoiler content