publicerad: 1928
FÖRVÅNA förvå4na l. fœr-, i Sveal. äv. 032 (förvå´na Weste; förvå`na Dalin), v. -ade ((†) ipf. -te Wallin Vitt. 2: 279 (1807: förvåntes), Atterbom Siare VI. 2: 43 (1855: förvåntes)). vbalsbst. -AN o. -ING, se avledn.
Etymologi
[till VÅN, förväntan, vad man väntat sig; bet. 1 o. 2 synas vara de ursprungliga, väl med en grundbet.: bragt resp. bringas ”framför”, förbi, utöver vad man väntat (jfr FÖR, prep. o. adv.1 I 16); 3 har möjl. närmast uppkommit under anslutning till FÖRUNDRA]
1) i p. pf. med adjektivisk bet.: gripen av (stark) förundran, häpen, högst överraskad (över ngt oväntat l. oförutsett, över ngt som vida övergår vad man kunnat ana l. tänka sig); äv. om min, uppsyn o. d.: som vittnar om (stark) förundran osv.; förr äv. med starkare innebörd: alldeles bragt ur fattningen, helt förbryllad l. konsternerad, handfallen, rådlös; ofta med prep. över, förr äv. av; äv. med att o. inf. utan föreg. prep. Jag blev inte lite förvånad över att träffa honom där. Columbus Ordesk. 17 (1678). Han stoog heel förwåna. Därs. 21 (anfört bland i talspr. vanliga ord som borde upptagas i skriften). (Sv.) Förvånad, (lat.) inops consilii. Sahlstedt (1757). Somlige blifva af det lysande och stora Auditorium aldeles förvånade, och få icke fram et ord. Björnståhl Resa 1: 267 (1771). Denna nyhet gjorde honom mycket förvånad. Nordforss (1805). Den lilla slog upp sina bruna ögon med en högst förvånad min. Bremer Grann. 1: 119 (1837). Brottarne .. stirrade förvånadt och vildt på den ovälkomne afledaren. Lysander Äfv. 18 (1872). Pojken blev bra förvånad att få se tomten. Lagerlöf Holg. 1: 12 (1906).
2) refl. o. i pass. med intr. bet.: bliva förvånad l. häpen; gripas l. betagas av förvåning l. häpnad; förr äv. med starkare innebörd: bliva fullkomligt handfallen l. konsternerad o. d.; med prep. över, ngn gg åt, förr äv. av; äv. ngn gg med indirekt frågesats. Det är väl ingenting att förvåna sig över. (Sv.) Förvånas .. (lat.) Admiratione, metu obstupescere. Ihre DialLex. 50 (1766; anfört fr. Uppland). De orimligheter at förvånas af, .. hvarmed Miltons Paradis .. är upfyldt. Kellgren 2: 86 (1787). De som deraf vänta en gruflig omstörtning, skulle förvåna sig huru litet oväsende deraf följde i verlden. Geijer I. 8: 162 (1837). När man fått tid att taga reda på hvad de till boden hörande magaziner innehöllo, förvånades man åt den mängd dyrbara varor, som der funnos förvarade. Skogman Eug. 2: 89 (1855). Snart måste pojken förvåna sig över att han hade kunnat se så galet. De stora stenblocken voro .. hus. Lagerlöf Holg. 1: 113 (1906).
3) tr.: göra (ngn) förvånad l. häpen, slå (ngn) med förvåning l. häpnad; ofta opers.; äv. abs.: väcka förvåning l. häpnad; ofta i p. pr. med (mer l. mindre) adjektivisk bet.: häpnadsväckande, förunderlig, nästan otrolig. Han förvånade världen med sina bedrifter. Det skulle inte förvåna mig, om han ger hela företaget på båten. Möller (1790). Jag har känt ynglingar, ja barn, som förvånade genom en tidig utvickling af någon särskilt förmögenhet. Tegnér (WB) 6: 294 (1830). Ni förvånar mig, Herr Smith. Jolin MSmith 22 (1847). Hon var förvånande uppfinningsrik. Edgren Lifv. 1: 20 (1883). Barnen (bevara) i sina lekar med en ofta förvånande konservatism .. rester av bortlagda gamla seder och bruk. Nilsson FestdVard. 80 (1925).
Avledn.: FÖRVÅNAD, r. l. f. [väl närmast gm anslutning till HÄPNAD] (†) förvåning. SP 1799, nr 32, s. 1. Wulf Köppen 2: 396 (1799). —
FÖRVÅNAN, r. l. f. († utom i ssg) förvåning. Du har vågat ett företag hvarom blotta berättelsen sätter oss i förvånan. Granberg Dram. 68 (1811). Jolin HyresgHuseg. 27 (1857).
Ssg: förvånans-värd, adj. (fullt br.) som med rätta väcker förvåning l. kommer en att förvånas. Kindblad (1871). Priserna voro alldeles förvånansvärdt billiga. Folcker Stinde 2: 11 (1886). Hundens klokhet är förvånansvärd. Cronholm Minnesbl. 242 (1908). —
FÖRVÅNING, r. l. f. stark förundran, häpnad, överraskning. Hans skicklighet slog mig med förvåning. Fattas, gripas av förvåning. Hämta sig från sin förvåning. Lindfors (1815). I skolan var han .. primus i klassen, men till allas förvåning tog han sedermera en tämligen tarflig magistergrad. De Geer Minn. 1: 34 (1892).
Spoiler title
Spoiler content