FAKSIMILE faksi3mile2 l. 0400 (fack-si`mile Dalin), n.; best. -et; pl. -er 0302 l. 0400 l. fak1simi4ler l. = l. -en 0302 l. 0400, ngn gg faksimilier fak1simi4lier l. —302; l. (i sht i uttr. i faksimil) FAKSIMIL fak1simi4l, sällan -mil4, n.; best. -et; pl. = l. -er. Anm. Ngn gg förekommer den kvasilat. pl.-formen facsimilia. Dalin (1850). Ped. tidskr. 1908, s. 412 (cit. fr. 1904).
Ordformer
(ofta, i sht förr, skrivet facsi-)
Etymologi
[jfr t. faksimile, eng. facsimile, fr. facsimilé, av nylat. facsimile, av fac, imper. av facere, göra (jfr FACIT), o. simile, n. sg. (i substantivisk anv.) av similis, lik (jfr ASSIMILERA); jfr ytterligare det till bildningssättet likartade FAKTOTUM]
1) [jfr motsv. anv. i t., eng. o. fr.] noggrann, originalet i dess minsta detaljer troget återgivande avbildning av skrift, teckning l. dyl.; i sht om reproduktion åstadkommen gm tryck; äv. bildl. Ett fototypiskt faksimile. Hvarje år min Hildur ger / Mig ett fac simile, som ler / Mot funten och dopkannan. Wadman Saml. 1: 159 (1830). Det aldrabästa vore, om man hade kunnat utgifva .. (de gamla handskrifterna) i facsimile. Munch Fsv. o. fno. spr. XLVII (1849). Man sökte .. att gifva läsaren en föreställning om de gamla handskrifternas verkliga utseende genom att till upplagorna foga facsimiler af de förnämste codices. Wisén i 3 SAH 4: 242 (1889). Ymer 1902, s. 269. — jfr LJUSTRYCKS-FAKSIMILE m. fl.
2) (i fackspr.) stämpel för avtryck av namnteckning. Stadg. f. tj.-gör. v. Sv:s riksbanks hufvudkontor 1875, s. 92. Facsimiler för namnunderskrifter (å sedlar) skola .. förvaras i skåp med två olika lås. Därs. 1907, s. 65.
Ssgr (i sht till 1): FAKSIMILE-ATLAS. Facsimile-atlas till kartografiens äldsta historia, innehållande afbildningar af de vigtigaste kartor, tryckta före år 1600. Nordenskiöld (1889; boktitel). —
