FALANSTÄR fal1aŋstä4r l. -æ4r, r. (m. Wenström o. Jeurling(1891)); best. -en, äv. -n; pl. -er.
Ordformer
(förr skrivet pha-)
Etymologi
[jfr t. phalanstère, -sterium, eng. phalanstery; av fr. phalanstère, bildat av F. M. C. Fourier (1772—1837) av phalange (se FALANG I 3) o. ändelsen i monastère, kloster]
socialpolit. enl. Fouriers samhällssystem: jättebyggnad (l. grupp av byggnader) avsedd för en falang (se d. o. I 3); äv. om ett dylikt samhälle självt. Götrek Prol. 20(1847). Laurin Våld o. väld 12(1910).
