SAOL     SO     SAOB     Alla tre   läs på saob.se
SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1924  
FASKIN faʃi4n, r. (m. Nordforss (1805), Lundell); best. -en, vard. (utom i södra Sv.) äv. =; pl. -er.
Ordformer
(faskin (fascin) 1691 osv. fa(s)ch- 1677—1875. fa(s)si(j)n c. 1700—c. 1730. — faschine c. 1748. — fassinan, best. sg. 1703)
Etymologi
[jfr d. faskin(e), t. faschine, eng. fascine, fr. fascine, av (sen)lat. fascina, risknippa, av fascis (se FASCER)]
(i sht i fackspr.) hårdt sammanbunden knippa av grenar (ris) som jämte andra dylika användes till beklädnad av branta jordsluttningar (ss. vid uppförande av vissa befästningar, vid vägbyggnader, strandskoningar), till grundläggning å sank mark m. m. Binda faskiner. 3SkånS II. 1: 5 (1677). Faschinerne .. äre giorde aff Qwistar .. dhe giöras små eller stora äro lijka tiocka i Ändarna 2. eller 3. Foot tiocka omkring, 3. eller 4 Foot långa. Rålamb 8: 56 (1691). En bröstvärn af torf och faschiner. Dahlberg Lefn. 27 (c. 1755; uppl. 1911). Fasciner och annan storm-redskap. Loenbom Stenbock 1: 32 (1757). Öfver Vingåkers-kärren (i Sörml.) är banan till en del byggd på faschiner. Thomée IllSv. 126 (1866). Dränering medelst faskiner eller qvistar. MosskT 1889, s. 73. — (†) koll. Jag (red) öfver moraset på en af faschine giort bro. Roland Minn. 106 (c. 1748).
Ssgr (i sht i fackspr.): FASKIN-BAND. Hazelius Bef. 92 (1836). —
-BEKLÄDNAD. Klingenstierna Fältarb. 39 (1858). —
-BOCK. (mindre br.) = -BÄNK. Dalin (1851). WoJ (1891). —
-BÄDD. jfr BÄDD 6. SvT 1852, nr 149, s. 2. —
-BÄNK. inrättning för hopbindande av faskiner bestående av 4—5 par i kors nedslagna pålar mellan vilka riset inlägges. Sturtzenbecher Förel. I. 1: 14 (1794). —
-DAMM, r. l. m. Man .. afstängde (Taipale-)ån .. med en faskindamm. Fennia XX. 7: 58 (1903). —
-HAKE. (förr) för förstöring av faskinbeklädnaden å befästningsarbeten l. dyl. avsett o. användt redskap bestående av en lång stång o. ett i dess ena ända fäst järn som utlöper i tre hakar. Wikforss 1: 522 (1804). Dalin (1851). Lundell (1893). —
-KLÄMMA, r. l. f. faskinklämmare. TSkogsHush. 1874, s. 62. —
-KLÄMMARE, r. l. m. redskap bestående av tvenne gm ett tåg förenade, starka trästycken (pinnar), avsett o. användt att därmed sammanklämma faskinriset. Hazelius Bef. 91 (1836). — —
-KNIV. urspr. om vid faskintillvärkning brukad huggkniv med långt blad o. nedåt böjd spets, sedermera äv. om en kort, med balja försedd huggare l. sabel, använd ss. sidogevär av underbefäl o. manskap vid vissa truppslag. HH XVIII. 4: 12 (1708). Manskapet .. skall beväras med faschinknifvar. SamlFörfArméen 5: 119 (1850). Faskinknif .. med .. lifrem .. och .. handrem .. nyttjas till uniform i tjensten under all tjensteutöfning. TjReglArm. 1889, s. 55. —
-MATTA. enkelt lager av bredvid varandra liggande, med varandra hopfästa faskiner. Zethelius Fältarb. 92 (1892). —
-PROVARE, r. l. m. mall varmed en faskins tjocklek undersökes. Hazelius Bef. 91 (1836). —
-PÅLE. påle som nedslås för att fästa en faskin, sedan denna lagts på sin plats. Törngren Artill. 1: 106 (1794). Zethelius Fältarb. 34 (1892). —
-RIS. till faskiner avsett l. användt ris. Björkman Skogssk. 84 (1868).
Avledn.: FASKINERA, v., -ing. (fasci-) (i fackspr.) bekläda med faskiner. Hahnsson (1888).
Spoiler title
Spoiler content