FIDEIKOMMISSARIE fi1deikom1isa3rie2 l. fi1dek-, l. fid1-, stundom 10(0)10400 (fidäjkåmmissárie Dalin), m.||ig.; best. -en; pl. -er. Anm. Förr användes stundom den lat. formen fideicommissarius. Serenius T 3 b(1734). Tegnér (WB) 3: 144(1817).
Ordformer
(fidei- 1799 osv. fidej- 1805. fide- 1805—1815)
Etymologi
[ytterst av lat. fideicommissarius, till fideicommissum (se FIDEIKOMMISS)]
arvinge till l. innehavare av fideikommiss; äv. (skämts.) bildl., om förste sonen i en familj, ”kronprins”. CAEhrensvärd Brev 2: 313(1799). Grefve A. Steenbock, fideikommissarie till Ornö. PT 1904,nr 129 A, s. 2. —
