SAOL     SO     SAOB     Alla tre   läs på saob.se
SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1924  
FIBEL, r. l. m.; best. -n ((†) -en ConsAcAboP 4: 115 (1673)); pl. -blar (Möller (1790), Dens. (1807)) l. -bler (Weste (1807), Meurman (1846)); l. FIBB, sbst.2, r. l. m.; best. -en; pl. -ar (Weste (1807)); l. FIFFEL, r. l. m.; best. -n; pl. -flar (Weste (1807)).
Ordformer
(fibel Linc. Hhhh 5 a (1640), WoJ (1891). fibbel Serenius (1741), Deleen 595 (1829). fjebell HushBibl. 1755, s. 341. fiffel Holmberg 1: 824 (1795), WoJ (1891). fibben sg. best. Sahlstedt (1773), Kindblad (1870). fibb Weste (1807), Dalin (1851)).
Etymologi
[jfr d. fibel, nor. dial. fivel, av nt. fibel; jfr t. feibel, feifel; av mlat. vivolæ, pl., avledn. av mlat. vivæ, pl., spottkörtlar hos häst, inflammation i desamma, liksom fr. avives, (eng. avives o. vives), sp. avivas, ytterst av arab. ad-dziba. — Formen fibb(en) har sannol. utvecklats ur den best. formen fib(b)eln]
(†)
1) öronspottkörtel på häst; särsk. om inflammerad sådan. Fibel på hästar. Linc. Hhhh 5 a (1640). ConsAcAboP. 4: 115 (1673).
2) hästsjukdom som beror på l. kännetecknas av inflammation i ngn körtel, t. ex. kvarka; äv. allmännare, om varje till sin natur ej närmare känd hästsjukdom som trotts hava sitt säte i huvudet, t. ex. kolik; oftast i best. form. När en Häst bekommer Fibel, lägger han sigh, springer strax up, åther lägger han sigh. IErici Colerus 2: 264 (c. 1645). Salander Gårdsf. 31 (1727). Denna fålen har ännu icke haft fibben. Nordforss (1805; sannol. om kvarka). WoJ (1891; om kolik).
Ssgr (†): (1) FIBEL-KÖRTEL. öronspottkörtel; i sht på häst. AHFlorman i VetAH 1787, s. 221 (om körtel på oxe). ARetzius hos Billing Hipp. 86 (1836). —
(1) -SVULST. på häst: svulst i öronspottkörtel. Florman Pharm. 41 (1809). SFS 1863, nr 32, s. 14. —
(2) -ÅDER. [jfr t. feibelader] viss åder under tungan på häst, vilken plägade öppnas, då djuret hade ”fibel”. Salander Gårdsf. 31 (1727).
Spoiler title
Spoiler content