SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1924  
FIBER fi4ber, r. l. m. (Sahlstedt, Lundell); best. -n ((†) -bren Sahlstedt (1773), Widegren (1788)); pl. -brer40 (Linné Bref I. 1: 14 (1744) osv.), numera bl. ngn gg -brar32 l. 40 (Kling Spect. Hh 3 a (1735), WoJ (1891)), i bet. 4 (om stycken av ifrågavarande ämne) äv. = (TLev. 1904, nr 12, s. 2).
Ordformer
(fibra 1800)
Etymologi
[jfr t. fiber, eng. fiber, fibre, fr. fibre, av lat. fibra]
1) fin vävnadstråd i människo- l. djurkropp, tåga; särsk. om bindvävs- l. muskel- l. nervtråd; förr äv. om nerv. Kling Spect. Hh 3 a (1735). Torsta något giör fastare fibrer. Linné Diet. 1: 57 (c. 1750). (Musklerna) bestå helt och hållet af fina trådar (fibrer). Sundevall Zool. 6 (1835). 2NF (1907; angivet ss. numera icke förekommande i fackspr.). — jfr BEN-, KÖTT-, MUSKEL-, NERV-, SEN-FIBER. — särsk. (i poesi o. högre stil) mera obestämt, ss. beteckning för de finaste delar varav ett organ o. d. är sammansatt; äv. i överförd anv. Ifrån maskens minsta fiber, upp till planeternas banor. Leopold 3: 12 (1802, 1816). Må tusen qval mitt hjertas fibrer pressa! Stagnelius (SVS) 3: 171 (1822). Frey 1850, s. 223. särsk. i uttr. varje fiber o. d., varje den minsta del av (ngns) varelse. Thorild 4: 102 (1794). Svensk i hvarje fiber. Odhner i SAH 62: 77 (1885). (Brandes) är i hvarje fiber beräknande. PT 1903, nr 274 A, s. 3.
2) trådlik beståndsdel av växt; i sht om tågor i stjälkarna på vissa växter. Wahlström Alm. 1745, s. 34. König Mec. 121 (1752; om vedfiber). Kalm Resa 1: 239 (1753; om rottrådar). Salterne .. (äro), till sammansättningen af vegetabiliernas fibrer, icke .. nödvändiga. Wallerius Åkerbr. 195 (1761). Fibrerna förekomma i ved, bark .. och andra delar af växterna till olika finhet och längd. Rothstein Byggn. 13 (1856). Bladens fibrer. Elfving Kulturv. 94 (1895). — jfr BAST-, NÄT-, ROT-, SPIRAL-, TRÄ-, VED-, VÄXT-FIBER m. fl. — särsk. om trådig beståndsdel av växt, använd l. avsedd att användas ss. material för tillvärkning av garn l. tyg l. papper l. för stoppning o. d.; ofta kollektivt o. ss. ämnesnamn. Andersson Väfn. 124 (1880). Fiber, beredd af nässelstjälkar och afsedd att nyttjas till väfnader eller att ingå i pappersmassa. GHT 1896, nr 96 B, s. 1. Dessa borstar tillverkas .. af .. fiber. Hierta-Retzius ArbStug. 93 (1897). Fibrer kunna bestå af hårbildningar, såsom hos bomull, segbastceller, såsom hos lin (osv.). 2NF (1907). (Pitehampan användes) under nyare tid i Europa till borstar och till tagel och går då under namn af ”fiber”. Jönsson Gagnv. 409 (1910). — jfr GARN-, KOKOS-, NÄSSEL-, PAPPERS-, PIASSAVA-, SPINN-, TEXTIL-, TORV-, VÄXT-FIBER m. fl.
3) (numera knappast br.) tekn. om glödtråd i elektrisk glödlampa, oberoende av om den består av kolad växtfiber l. av annat material. TT 1902, M. s. 32. — jfr METALL-FIBER.
4) tekn. av växtfibrer tillvärkat ämne, användt ss. maskinpackning. Petersson Tullbeh. 44 (1892). TLev. 1908, nr 48, s. 1.
5) (mindre br.) miner. trådlik bildning i mineral. Bärgkårk. .. Består af små bögelige fibrer. Wallerius Min. 143 (1747). JernkA 1825, 1: 147. — (†) om åder i marmor. Nordforss (1805). Meurman (1846). — jfr KOPPAR-FIBER.
6) fys. o. tekn. i en elastisk kropp av cylindrisk l. prismatisk form: tänkt cylinder l. prisma som löper parallellt med kroppen själv. JernkA 1820, s. 197. 2NF 12: 55 (1909). — jfr LÄNGD-FIBER.
Ssgr: FIBER-ARTAD, p. adj. trådartad, trådig. Dalin (1851).
(2 slutet) -BORSTE. av växtfibrer tillvärkad borste. SDS 1899, nr 53, s. 1.
(2 slutet) -GARN. garn tillvärkat av växtfibrer. TT 1898, Allm. s. 196.
(2) -SVAMP. vegetabilisk tvättsvamp, luffasvamp. Auerbach 1532 (1916).
(2) -TORV. (i sht i fackspr.) Fibertorfven är nästan helt och hållet bildad af bladbaserna och bladslidorna af Eriophorum vaginatum. GAndersson i Fennia XV. 3: 20 (1898).
-TRÅD. = FIBER 1 o. 2. Hernquist Hästanat. 42 (1778). särsk. (i högre stil, mindre br.) = FIBER 1 slutet. (Naturen) lefver ännu och rörs i hvar fibertråd. Tegnér (WB) 2: 107 (c. 1820). Lundegård Prins. 93 (1889).
(2 slutet) -VÄXT. växt ur vilken kan vinnas fibrer (för textiländamål). LAHT 1903, s. 35.
1) (i sht i fackspr.) fintrådig. (Ekenberg o.) Landin 493 (1892).
2) som har (så l. så beskaffade) fibrer; bl. ss. senare led i ssgr. jfr LÅNG-FIBRIG.
FIBRÖS, adj. (fiburös 1887) (i sht i fackspr.) som består av l. innehåller fibrer. särsk.
1) till 1; särsk. anat.: som består av fastare bindväv; i sht i uttr. fibrös bindväv. Triewald Bij 7 (1728). NF (1881).
2) till 2. Furu eller annat fibröst trä. SlöjdBl. 1887, nr 12, s. 3.
3) till 2 slutet. Fibrösa växter, såsom silkesgräs och kaktus. Melander Långtur 52 (1896).
4) till 5. Amiant. .. Particlarne af denna stenart äro trådige, fibröse och lene. Wallerius Min. 140 (1747).
Spoiler title
Spoiler content