FILANTROPI filan1tropi4 l. -trå-, l. 1004, r. (f. Meurman(1846), Lundell); best. -en l. -n.
Ordformer
(förr äv. skrivet phil-)
Etymologi
[ytterst av gr. φιλανϑρωπία, till φιλάνϑρωπος (se FILANTROP)]
egenskap(en) att vara filantrop; humanitär strävan l. åskådning (livsuppfattning); människokärlek; välgörenhet; stundom (i sht förr) med nedsättande mening; jfr FILANTROPISM.Lindfors(1815). Geijer I. 7: 279(1829). Här är sällan någon verklig fråga om filantropi, i fall dermed menas att taga något ur bättre fyllda fickor, dela det och stoppa det i de tomma. SLorS 6: 31(1891). Florians fadda Numa Pompilius var späckad af ihålig, men mycket modern filantropi. Wirsén i 3SAH 11: 294(1896). Allt skall i Sverige lösas genom filantropi. Sundbärg SvFolkl. 83(1911). —
