[jfr d. flandersk, t. flandrisch; avledn. av FLANDERN]
som har avseende på l. härstammar från l. tillhör Flandern; ofta mera obestämt: flamländsk, flamsk. Miniatursk. 87(1784). PT 1901, nr 70 A, s. 3.— särsk. (numera bl. arkaiserande) i substantivisk anv. i pl. best., föregånget av best. art. The Flanderske, som lågho i Strijdh medh the Fransoser. Schroderus Os. 2: 747(1635).
